I december flyttade en liten kattunge in hos mig och hunden och barnet. Spännande, va! Jag bad om råd från massa olika håll och har provat tusen tips för att få det att gå smidigt och utan några skador på varken päls eller mental hälsa hehe. Nu ska jag dela med mig av de tips jag tycker har funkat bäst för att introducera en katt till ett hem där det redan bor en hund!
Var ärlig – och fixa bra förutsättningar för den hund du faktiskt har
Men först – och detta är viktigt för alla som går i tankar om att skaffa kattkompis till vovven – vad är det för hund du har? Att känna sin hund och veta vilka problem som kan uppstå på grund av dess medfödda egenskaper eller vardagsproblem är helt nödvändigt. Min hund är väldigt vaktig, på gränsen till resursförsvarande (dvs att hon inte vaktar bara huset utan ibland även mat eller sovplatser) och där kan jag ju enkelt fixa så att katten inte kommer åt att störa. Väldigt onödigt om de skulle bråka över något jag enkelt kan åtgärda!
Jag vet också att tid är en faktor för Gun, hon behöver tid att lära känna både hundar och människor. Mer än någon annan hund jag haft innan. Att vara medveten om det, och inte stressa ur för att de inte älskar varandra på två minuter, är hjälpsamt.
En tredje grej är jakten. Min hund är från början en jaktras som ska kunna ta småvilt på gården (typ som jack russel och dansksvensk gårdshund) och därmed är hon snabb som satan och skäller först, tänker sen. En spännande faktor! Men jag vet också att hon blir lugnare när hon fått mycket motion och nosarbete och det kan jag ju faktiskt ge henne ganska lätt.
Jag vill också säga att katter utomhus är Guns stora fiende. Det behöver inte betyda att det är samma inomhus. Precis som att många hundar har problem med hundmöten – men inte att faktiskt träffa och leka med en hund.
Så, till tipsen. Dessa har jag fått både från instagram-dm och från att ha frågat runt folk som har mer erfarenhet än jag.
”Dela av hemmet så de inte behöver vara i samma rum hela tiden”
Testat – och älskar. Ett kompostgaller mellan mitt sovrum och resten av huset räckte gott för oss. I anslutning till mitt sovrum har jag också toalett och där står kattlådan, för den vill jag absolut inte att hunden kommer åt *kräksemoji*.
De första dagarna ville katten inte alls ut i vardagsrummet men när den började visa att den ville det så klippte jag hål i kompostgallret så att den kunde springa mellan rummen. Att jag inte tog bort gallret helt beror på att jag fortfarande inte vill att Gun kommer åt kattens mat och/eller bajs 🙂
”Håll kattens klor korta om du är orolig för klös”
Detta har jag inte gjort av den enkla anledningen att jag är lat. Orkar absolut inte klippa klorna. Och det beror kanske på vad för slags katt man får, det vet man ju inte innan. Jag har råkat få världens snällaste katt, han går liksom självmant iväg när Gun morrat eller skällt. Det är först nu, en månad in, som han börjat slå lite med tassarna. Hade han varit klösig från början hade jag kanske klippt!
Det här med Guns sov- och matplatser blev snabbt inaktuellt, faktiskt.
”Jobba på höjden! Låt katten ha ställen där hunden inte kommer åt”
Ska inte ljuga, har inte jobbat aktivt med detta förutom att kattmaten står i fönstret. Men katten gör det själv, faktiskt. Den klättrar på prick allt. Så den har helt klart fredade platser att hänga på där hunden inte kommer åt.
”Hur har det gått!? Hur har Lilly* gjort?”
*Det är jag som är Lilly alltså. För er som googlat er till detta känner jag att det förtydligandet behövs, då Lilly numera är ett vedertaget hundnamn. Men inte i detta fallet!
Första dagen såg ut exakt såhär: jag lämnade mitt barn på förskolan och körde hem och gick en lååååång promenad med Gun. Ställde fram kattens grejer (kattlåda och mat/vattenskålar) och delade av rummen (som beskrivet med kompostgaller. Hämtade katten och körde hem! Eftersom den var i en bur i bilen så hade jag den där och Gun fick höra jamandet och krånglandet i hallen och nosa genom gallret medan jag tog av jacka och sånt.
Sen bar jag in katt med bur och allt i sovrummet och släppte ut den. Gun var rätt stressad så gick ut till henne och chillade i soffan och jobbade från mobilen. När jag skulle hämta barnet sen tog jag med Gun i bilen. Ville inte riskera något genom att lämna dem ensamma tillsammans.
De första dagarna var katten i princip bara i sovrummet förutom när jag bar omkring den på axeln i vardagsrummet. När jag gjorde det fick Gun oftast käka utspritt torrfoder från golvet eller så var hon utomhus. Så fort barnet var hemma fick jag vara mer på alerten, han är 4 och fattar inte riktigt detta med… konsekvenstänk. Så medan han lattjade med katten fick jag träna Gun på att ligga still i korgen. Att ligga still har vi tränat på mycket innan obs, så det är inget nytt. Här kan du läsa om – och se – exakt hur jag tränar på att ligga helt still.
Skvallerträning mot katten?
Jag tränade pyttepyttelite skvallerträning också. Det innebär kortfattat att man säger bra (eller japp, eller klickar) när hunden tittar på det jobbiga (i det här fallet katten) och sen ger en godis. Detta för att hunden ska associera katten med roliga saker hos mig istället för att typ jaga eller skälla på den. MEN! Gun kan lätt gå upp i stress när vi tränar så jag har varit väldigt försiktig med det. Risken är att hon blir alldeles stissig i huvudet och behärskar sig såpass mycket i stunden att det sen kokar över totalt senare istället. För hon tycker liksom det är lite för KUL.
Tid är bästa tipset
Mitt absolut bästa tips är verkligen: låt det ta tid. Det går upp och det går ner. Vissa dagar har varit kaosiga (Gun började löpa för några dagar sedan och då backade verkligen relationen massor). Andra dagar har varit toppen.
Gun har skällt ibland, jagat ibland. Så länge det går framåt och blir successivt bättre har jag inte oroat mig faktiskt. Jag har fått jobba mycket förebyggande och sett till att hon är fysiskt och mentalt aktiverad.
Nu har det gått en månad och de är inte bästisar, men de river inte huset heller. Så jag är nöjd!
Hoppas att du kunde få några tips av detta! Det är inte helt lätt att reda ut vad som är vad när man är mitt i någonting. Men jag hoppas det är tydligt ändå!
Vi hörs snart igen! PUSS HEJ