Opretentiös hundträning med hundinstruktör Lilly Norfeldt
Att hunden skäller när det kommer folk är ju jobbigt. Och då menar jag inte vakt. Vakt är bra, tycker jag.
Men min lilla hund har känt att alla som knackar – eller ens kör in på gården – ska skrämmas bort. Och det med råge! Hon tar i från tårna för att berätta att gästerna minsann inte är välkomna och det har vi tränat massor på nu. Alltså hur man kan varna lite sjysst och ta det lite coolt, då.
Här är video på det:
Lycka till med träningen!
Passivitet – och att passivitetsträna hunden – innebär att man lär den att ta det lugnt, oftast i sammanhang där den vanligtvis inte gör det (alltså inte hemma på soffan). Det är en viktig del i både återhämtning och för att ha en fin vardag ihop! Mer om vardagslydnad kan du läsa här, och i detta inlägg får du veta:
Jag får väldigt ofta frågor om detta och har tänkt extra mycket på passivitetsträning de senaste veckorna. Jag är lite kluven i vad jag känner kring det nämligen. Det är helt klart viktigt att hunden kan ta det lugnt – så långt är jag med. Men ofta tycker jag att tanken kring *träning* blir lite motsägelsefull. Jag tycker mig ganska ofta se hundar som faktiskt blir mindre avslappnade av att träna detta… Men jag kommer till det! Först:
När man pratar om passivitet och hundar så syftar man för det mesta på att hunden ska kunna ta det lugnt och koppla av. Detta är viktigt på många sätt! Hundar ska sova mycket och vila mycket och återhämtning är en förutsättning för en välmående hund.
Än så länge inget konstigt… Men ska hunden kunna ta det lugnt överallt? Ska hundens automatiska tanke vara ”vila” överallt??
Det är där jag blir kluven. Dels för att det ärligt talat känns rätt onaturligt? Hundar är djur – de ska väl vilja kolla var fasen de befinner sig? Särskilt om man har unghund. Vet så otroligt få unghundar som kommer till ett nytt ställe och ba ”nä men jag lägger mig och chillar bara”. Kanske efter att få ha kollat av en stund innan, visst. Men då måste man ju veta det: hur mycket behöver min hund kolla av innan den kan chilla? Och kan jag träna på hur min hund kollar av läget på ett trevligt sätt?
Att tro att vilken hund som helst ska kunna chilla var när och hur som helst känns som en vanlig inställning och som jag personligen tycker är konstig. Särskilt på unghundar då. Men med det sagt. Gun och jag jobbar på detta dagligen. Inte att hon ska va en lobotomerad hösäck utan snarare på att det är OK att lägga sig och inte behöva kolla runt konstant och i 100 km/h. För det kan man ju jobba på – hur hunden kollar av och hur mycket.
Gun som valp var lite speciell. Du vet man säger att valpar bara kör fullt ös och sen däckar i luften typ? Gun lade sig inte ner själv hela första dygnet hemma hos oss. Hon bara gick omkring. Så hon är från start en hund som haft svårt att komma till ro. Därför har vi jobbat med det.
Det första som behövde hända var att jag gav henne enormt mycket närhet och trygghet. Hon behövde det. Till slut fattade hon att jag var att lita på (eller nåt, jag vet inte vad hon tänker faktiskt) och kunde chilla mer och mer själv.
När hon blev äldre insåg jag att hon behövde röra på sig vääääldigt mycket. Hon var liksom 5 månader och hade kunnat gå ihjäl sig. Och hon behövde det. Verkligen en fysiskt aktiv hund. Viktig info för mig – jag ökade på promenader där hon var lös i skogen och då blev hon lugnare.
Man kan alltså också lääääära hunden, inte bara tillgodose behovet av aktivering och motion. Så en side note om aktivering: Aktivering är kanon. Men inte för mycket. Aktiveringstips hittar du här! (Och på min youtubekanal) Och om att hitta balansen kan du läsa om här!
Okej, så det finns olika metoder för att träna hunden i passivitet. Här kommer några och vad jag tycker om dem!
Filtträning har blivit riktigt poppis! I korthet går det till så att man lär hunden att lägga sig på en filt och sen gradvis så ökar man kriteriet för godis till att hunden också slappnar av. På så vis får man en tydlig paus-plats för hunden. Smidigt att ta med sig och hunden vet vad den ska göra, såvida man lärt in det ordentligt. Här kan du läsa mer ingående om filtträning!
Även här har jag varit kluven, då jag tycker många hundar inte *slappnar av* utan mer ligger ner av förväntan på godis. Inget fel i det egentligen, förutom att det var just återhämtning jag var ute efter. Men vissa hundar tycker jag detta är kanon på, och det är de som behöver den där tydligheten som en filt ger. Det blir liksom att filten är en signal som betyder: lägg dig här. Och för vissa hundar är det mycket enklare att ha så tydliga ”ramar” eller vad man ska kalla det.
Men ja, i grunden är det väl som med allt annat i hundträning – det beror på hur man lär in det. Men är man noga med att hunden i slutändan slappnar av så blir det ju bra! Rekommenderar!
Vet inte vad jag ska kalla detta egentligen, men nu kallar jag det parkbänksträning – när man går på sin promenad och så sätter man sig på en parkbänk och när hunden lägger sig så går man vidare.
Om man vill lära hunden att man ska lägga sig för att starta igång matte/husse så visst. Det kan ju funka. Men jag kan bara tala utifrån egen erfarenhet av 3 hundar med myror i brallan: hade någon av dem lagt sig på promenaden bara sådär för att jag satte mig… Då hade jag suttit kvar. Alltså, m.y.r.o.r i brallan, de hade nog varit helt slut när de väl lagt sig.
Olika från hund till hund som sagt – men som med Gun som aldrig varit en hejare på att välja att vila – så hade inte denna metod fungerat. Har skrivit mer om detta här! Då handlar det om miljöträning, för när jag miljötränar så vill jag oftast att min hund ska chilla. Och jag lär henne som sagt att chilla hemma först, innan jag tar henne till svårare platser.
En annan metod som ofta nämns i sammanhanget är att man ska hålla fast hunden tills den slappnar av. Den ska på så vis lära sig att om man chillar får man gå.
Eller som jag ser det – om man slutar kämpa så slutar obehaget. Om man ger upp så slutar man bli fasthållen. Så vill inte jag att min hund ska känna! Så detta är bara rakt av inte något jag gör.
Detta är en gammal klassiker som glömts bort lite. Men jag älskar det! Till skillnad från parkbänksträningen så är den rätt nice för matte också. Och nu när våren kommer är det ju kanon att ta med sig fika ut! Skillnaden är också att jag inte gör mig till – alltså, hur ofta sätter jag mig på en parkbänk bara sådär (alltså om jag var utan hund)? Typ aldrig. Fikar gör jag gärna.
Jag lägger inga krav i denna träningen heller. Viikar och Gun kan välja om hon vill vanka omkring eller om hon vill tigga eller om hon vill lägga sig. Jag struntar i vad hon gör faktiskt. Och det magiska då – efter några gånger i liknande miljöer så lägger hon sig och vilar. Vi har fikat i skogen mest, men det har blivit som en signal för henne att ”nu ska vi vila”. I början hade jag henne kopplad/uppbunden, nu behövs inte det mer.
Man kan även lätt se det som en fikapaus för hunden med – ta med ett ben bara så får alla nåt att pyssla med!
Jag tänker att det är som när man lär hunden vad som helst. Hur många har hört att hunden ”kan hemma i köket” och hur många tror att det beror på att man bara har tränat där? För jag ser ett starkt samband. Jag tänker att ju mer man hänger omkring i en miljö desto lättare blir den för hunden. Och ju lättare desto tryggare. Och då ökar sannolikheten för avslappning.
Jag har gjort skogen till ett andra hem, kan man säga. Hemma chillar hon ju. Där chillar även jag. Och om utomhus alltid enbart betyder stoj och spring för mig så lär det betyda samma sak för min hund.
Bonustanke 1: jag tror också att det är nyttigt för oss människor att träna på att göra ”ingenting”. Vi är så himla snabba på att underhålla oss själva. Så himla dåliga på att bara göra nada. Det är kanske tiden vi lever i… Men i vilket fall: vill du att din hund ska göra ingenting? Då kanske du ska öva på det själv också. Om inte annat för din egen återhämtnings skull.
Bonustanke 2: när är din hund vanligtvis trött? Alltså: när är sannolikheten för chill stor? För Gun är det efter promenad. Så det var en av de första grejerna jag gjorde: efter promenaden satt jag ute på trappen istället. Så vilade hon där. Och jag har ju datorn som jag kunde ta med mig ut, eller sitta och göra ingenting om det var en sån dag.
Okej, ett belöningssystem är ingen metod. Men jag upplever att många (särskilt valpägare) ger hunden ben eller aktivering eller mat när hunden är ”jobbig”. Och då tänker jag att hunden blir belönad för att vara just det. Att göra en så enkel sak som att ställa sig frågan ”vad belönar jag nu” kan göra stor skillnad.
Kanske kan du ge det där benet när din hund just är duktig och chillar. Eller ta med det ut i skogen.
Jag ska vara ärlig – min hund slappnar absolut inte av överallt. Men grejen är att jag inte bryr mig så mycket. Min hund är ett och ett halvt år gammal – det är ingenting. De flesta unghundar är lite störiga på nya platser! Det är inte konstigt. Och om hon inte måste följa med – måste jag verkligen släpa med henne då?
Som sagt – det är skillnad på miljöträning och passivitetsträning. Det är JÄTTEviktigt att hunden kan slappna av. Men inte att den kan slappna av när och var som helst, bara sådär. Det kan vi väl lugna oss med. Miljöträna och passivitetsträna i all ära, men de måste inte alltid kombineras.
Kan din hund inte komma till ro hemma så börja där. Är den jättebra hemma men så fort ni går utanför dörren så tränar du precis utanför dörren.
Kort och gott: Var vill du att hunden ska kunna slappna av? Träna där! Häng omkring där!
Sammanfattningsvis: häng mycket där du vill att din hund ska kunna chilla. Öva själv på att inte göra något exakt prick hela tiden. Var på olika platser och gör det lätt för din hund att komma ner i varv – antingen genom att se över dess aktivering eller genom att ge den tryggheten som behövs (att sitta i knät kan ju vara en fin idé).
Unghundar är svårare – det är meningen. Du måste inte ha med den överallt. Du måste inte miljöträna samtidigt som du begär lugn och passivitet – ibland är det bara att ta sig vatten över huvudet.
Att ge hunden den återhämtning som behövs är superviktig. Det är det du behöver se till händer. Inte att den händer på kommando, specifika konstiga platser eller när som helst på dygnet.
Lycka till med träningen!
Kram!
Allt är på paus nu. Jag är hemma med mitt barn som är förkylt, och i och med utvecklingen med covid-19 så är direktiven (fullt rimligt) hårdare. Så vi är hemma. Tills alla symptom lagt sig och sen 7 dagar till. Jag räknar med att han kan vara i förskolan igen lagom till sommarlovet ungefär.
Och detta innebär att jag inte har någon arbetstid. Jag hade knappt någon tid att jobba innan, och nu har jag noll. Eller, jag kan ju jobba när barnet sover, men efter att ha flängt efter honom en hel dag så är jag faktiskt ganska trött. Det är intensivt.
Men men, så är det ju bara. Och det löser vi. Gillar läget. Vi är i skogen och klättrar och sjunger och leker. Bakar bullar och lagar mat. Odlar och gräver. Det är okej. Även om bloggen och instagram får lida lite. Som väl är har vädret tillåtit utomhusträning och ännu mer väl är att mitt företag är så digitalt. Det är skönt. Jag kan ta några veckor och inte bli skitstressad över att jag inte hinner producera så mycket utan mest ta hand om det som redan är igång.
Prioriterar privatlektioner och promenadkursen. Långsiktigare grejer måste chilla lite.
Med det sagt: snart behöver jag nog hitta en struktur. Så jag inte hamnar efter. Så jag inte tappar bort alla de rutiner och ramar jag satt för att få det att gå ihop. För det är ju en intressant sak – det jag inte gör nu, kommer att få effekt så himla mycket senare. Jag planerar lååååångt i förväg. Och en sån här period kommer att märkas senare i vår. Och höst. Sätta små spår i resultaten.
JAJA.
Det är lite konstiga tider. Så här kommer ett mer personligt och bloggigt inlägg med massa bilder! Väl bekomme
Vad vi gör för att få dagarna att bli kul och bra är följande:
Sen hem. Äta igen. Leka inne lite. Sen ”UT LEKA BUUUUSA” och pilla omkring i trädgård. Sen in och baka. Sen sova som idioter på valium. Typ.
Ibland gör vi större utflykter. Som till Snibe Stua. Va sa ru???? Ja, det heter så. Låt mig berätta:
Okej, så det var en gång en jätte. Du läste rätt. Han hette Snibe och hans fruga hette Kitta. De bodde i en stenbumlingsgrotta mellan Våxtorp och Örkelljunga. (Side note: jag trodde inte Örkelljunga fanns när jag var yngre. Låter väldigt hittepå. Men det finns! Jag bor ganska nära! Kul! Eller, ja inte så himla jättekul ställe. Men kul att jag trodde att det var på låtsas?) Snibe var redig, han hade byggt sin grotta väldigt väl.
Men så var det ju detta med kyrkklockorna i Våxtorp!!! Och Örkelljunga!! De nedrans kyrkklockorna som ringde titt som tätt. Jätten brev superirriterad, det förstår ju vem som helst. Både han och Kitta försökte kasta sten så kyrkorna skulle chilla. Kitta använde till och med ett strumpeband (wow) för att kunna slangbella iväg stenen mer effektivt. Hatten av, Kitta.
Men sen ringde kyrkan på en vardag och då sa Snibe och Kitta att NÄHÄ DU, nu flyttar vi!
Och då flyttade såklart en trollfamilj in. Såklart.
Trollfamiljen var sjysst och bytte mat och kom bra överrens med byborna. Tills en dag då ett av trollen skriker på en dum dräng på grannens gård:
”Du aud opp smöred å sked i skaulen! Lött pau hälen å trö pau tauen!” (citat: orkelljunga.se)
På svenska nu: ”du åt upp smöret och sket i skålen”. Slut på översättning för d där fattar jag inte. Drängen var dum, det är ett som är säkert. Men i alla fall: trollen tog och dansade med trollet tills han dog. av. utmattning.
Hårda troll. Det får man ge dem. Lady gaga aint got nothing on these trolls.
Såg tyvärr varken jättar eller troll. Däremot fattade jag tjusningen med stället. Bra grotta. 10 av 10. Hade jag varit jätte och/eller troll hade jag också velat bo så.
Trevligt ställe. Kolla orkelljunga.se om du är utflyktssugen! Finns ett fint litet naturreservat i närheten med, toppenbra utsikt där!
Hallandsleden är toppen! Finns väl motsvarigheter i nästan alla län/landskap? Jaja, det är en jättelång led och en del av den leden ligger nära där jag bor. På med kängor och ut ba!
Många pölar. Fina grillplatser. Älskar!!!
Förutom att vara på äventyr är vi ju även massor i egna trädgården. Inhägnad trädgård är det bästa som hänt mig! Och barn och hund, men det är liksom de som är anledningen till inhägnaden. Måste lappa staketet förresten, hunden smiter ibland. Barnet är inte lika smidig MEN har mycket sämre inkallning! Hunden kommer åtminstone hem när man vill det.
Håller på att gräva trädgårdsland för fulla muggar! Äntligen ska jag odla. Blir lycklig av bara tanken! Kolla skuggan av mitt fönster?!? Har blivit tårögd för mindre:
Egentligen är allt sig likt. Förutom de timmarna som barnet vanligtvis går i förskolan och jag jobbar. Jag hoppas att ni har lite överseende med att saker går långsammare, att svar kommer lite senare på kvällen och att jag inte uppdaterar fullt lika flitigt.
Det kommer att bli bra. Jag gör mitt absolut bästa! Och hoppas såklart att ni alla mår bra. Tycker att det är lite läskig stämning där ute nu. Ta hand om er!
Nästa vecka kommer ett långt inlägg om passivitet. Har tänkt massor på detta och nu äntligen skriver jag. Skriver så det ryker!
Vi hörs om en vecka! Och innan dess på instagram, såklart.
Nu är det ju sjuktider och även om vi fortsätter jobba på ”projekt: vardagslydnad” så känns enkel inomhusaktivering väldigt aktuellt! Så här kommer ett gäng tips på hur du får hunden trött!
Toarulle
Iskubsform + foder = lite klurigare matstund! Kolla här.
Utomhus kan du göra ett godisträd
Nosework är kanon-aktivering! Alla hundar behöver i någon mån jobba med nosen och nosework kan man liksom göra inomhus och hemma – nice
Här är en bok om detta som jag gillar starkt! Och hörde också att det finns en pod som heter Nosework-podden, har inte lyssnat själv än men ska kanske göra det? Verkar ju lovande!
Älskar detta!! Hunden får tänka själv och lista ut trickset. Lite som ”fågel fisk eller mittemellan”-leken du vet? Alltså man säger att det bränns när hunden närmar sig rätt 😀 Till slut blire disco
Åsa och Ulrika på Hund Helt Enkelt har skrivit en e-bok om klickerträning – spana in den här! Och här är en lista med tricks att shajpa in. Detta är riktigt bra hjärngympa så se till att träna korta pass!
Fler aktiveringstips hittar du under kategorin som heter just Aktivering här på bloggen
Ha en fin söndag <3
Lilly
Vardagslydnad kan vara lite klurigt. Och kul! Så här kommer ett inlägg om vad en hund bör kunna för att vara bra på vardagslydnad, kan man säga. Finns massa nyanser, som vanligt. I det här inlägget:
Först och främst: vad är vardagslydnad? Jag fick den frågan på frågestund på mina instagram-stories för ett tag sedan och det var jättesvårt att svara kort på. Så nu blir det ett långt inlägg här, haha.
Vardagslydnad är ju olika från hund till hund beroende på hur dens ägare har det. Vi hundfolk har ju olika sorters vardagar så det är ju även olika vad våra hundar behöver kunna.
Jag som skriver detta heter Lilly Norfeldt och är utbildad och H-märkt hundinstruktör!
För mig och Gun innebär vardagslydnad helt enkelt att den vardagen vi har känns bra. Många av de delar vi behöver för att vår vardag ska fungera är jättebra, andra inte. Jag kommer till exakt vad det icke-fungerande är lite senare. Men några generella grejer tror jag de flesta hundägare kan känna igen sig i så vi tar det först:
Men: jag tycker typ inte det finns en enda grej här som ALLA hundar måååååååste kunna. Om man alltid kan ha hunden lös så skit i kopplet, liksom. Om ni möter en hund per år så kanske det inte är hela världen att hunden skäller? Och om ni inte har så många gäster med finstrumpbyxor så spelar hoppandet inte heller så stor roll. Beror på vad du har för hund OCH liv.
För oss kan jag också meddela att ”bete dig normalt kring barn” givetvis ingår. Eftersom jag har ett barn. Och det barnet även har kompisar. Så då är det skitviktigt för mig/oss att Gun beter sig någorlunda artigt kring kids. Sen om det är ett barn som är rädd för hundar struntar jag i att ha med Gun, för hon är unghund och PALLA utsätta både henne och hundrädd unge för eventuella konflikter/missöden/whatever. Men du hajar.
Nåväl, nu delar jag in detta i små underrubriker här så blir det lite mer överskådligt. För en grej som är viktig är faktiskt att definiera vad det är man vill ha! Jag har lagt länkar till artiklar/inlägg jag skrivit om respektive ämne, och de två sista punkterna blir nästa projekten vi kör nu framöver! Kul ju!
Jag vet vad jag skrev innan, att det inte finns en grej som alla hundar borde kunna. Men att vara ensam hemma är nog visst en sån. För även om man jobbar hemifrån och har all möjlighet att ha hunden med sig jämt (som jag) så är det en trygghet att hunden kan vara ensam.
Rätt vad det är så blir hunden sjuk och måste vara hos veterinären. Eller så blir du sjuk och hunden måste vara ensam hemma. Då är det skitviktigt att hunden vet att det inte är något läskigt.
Jag börjar när valpen är rätt liten – och inte bara genom att gå hemifrån. Här har jag skrivit om ensamträning.
Det är inte skönt att dra. Det är inte skönt att ha en hund som drar. Och man vill ha sköna promenader, eller hur?
Här är ett inlägg om hur man lär hunden att sluta dra. Jag har även en onlinekurs i detta, den är stängd nu men du kan skriva upp dig på väntelistan här.
Här finns ett inlägg om skvallerträning och ett mer allmänt om hundmötesträning.
Här och här finns två tidigare inlägg om inkallning.
Såhär lärde jag min hanteringshatande mops att borsta tänderna. Mycket av det tänket har jag använt på Gun också.
Såhär tänker jag om detta. Generellt. Men:
Vissa grejer har säkert lagts till också. Att kunna ligga stilla länge är en sån sak som Gun är bra på för att det är så jävla bra för mig att kunna platsa henne när ungen rymt, till exempel. Poängen är att det är olika för alla!
Alla dessa grejer känns helt okej för oss. Så nu kommer vi in på våra sämsta grenar: inte hoppa när man hälsar och att inte skälla som en idiot när det kommer folk :))))
Men en grej jag hittills inte gjort något alls åt hoppandet på gäster (förutom barn) och skällandet när det kommer folk. För det har inte varit prio och jag kan inte ha 100 projekt och regler på en gång för då blir allt för trist. Och Gun har varit rätt reserverad mot folk så jag har mest varit lite glad att hon ens velat hälsa. Plus att vi får besök så extremt sällan så har faktiskt inte funnits så många tillfällen att träna. Ja ja EXUSES säger du nu. Men jag ska ju träna säger jag! Vänta lite
Detta har vi svårt för. Eller, Gun har haft väldigt svårt för folk. Särskilt killar. Och jag ska försöka separera denna situationen lite från ”inte skälla på gäster”-punkten här nedan, för det ÄR ju olika saker. Även om de ofta händer efter varandra.
Eftersom Gun haft svårt för folk har det liksom blivit att när hon väl vill hälsa så blir jag så nöjd att jag skitit i HUR hon hälsat. Och så har jag ju varnat besökare/folk som velat hälsa innan. Typ sagt ”okej, ETT – inte säkert att hon vill. Två – OM hon vill så lär hon hoppa på dig”.
Men ja, nu när hon verkat komma över den värsta (tack gode för det där andra löpet hon haft!) skräcken så är det dags att jobba bort tacklingarna hon gärna kör när hon blir glad att se någon! Lite osportsligt att köra framtassarna i knävecken på folk liksom ?
Okej, detta har varit lite ett problem. Men inte tillräckligt för att göra så mycket åt. Låter kanske konstigt, låt mig förklara:
Vi har nästan aldrig gäster men NÄR nån kommer så är det ett jäkla skällande.
Jag blir galen när det händer men eftersom det inte händer så ofta (alltså orsaken till skällandet – folk som kommer hit) så har vi varken haft många träningstillfällen eller motivation nog att ta tag i det.
Men detta blir nästa projekt! Kul va? Är i full gång med träningen och har filmat massor! Glöm inte att prenumerera på min youtube för det är där det läggs upp först.
Så, vi ses om en vecka! Behöver du också träna detta så lämna gärna en kommentar eller nåt, är ju kul att veta 😀 Och så ses vi om en vecka!
Ha det göööött
/Lilly