Jag kommer på mig själv med att säga detta om och om igen:
”Det är inte bara du som håller hunden i kopplet. Hunden håller dig i kopplet med”
Oftast är det någon som frågar om varför hunden drar i kopplet som jag säger detta till. Men lika ofta när det gäller inkallning. Vi människor har så mycket idéer om saker och ting – som att det skulle vara självklart för en hund att fatta vad ett koppel är. Varför skulle hunden veta det? Det är ett jättekonstigt snöre!
Och hur ska den veta att det inte bara är för att hunden själv ska kunna vara trygg med att DU inte rymmer?
Jag tror ofta att det är där problemet ligger. Jag menar – hur bra koll behöver du själv ha på din hund när du har den i koppel? Precis. Så din hund känner väl att så länge du sitter förtöjd där i andra änden så behöver du inte kollas till i tid och otid. Du är där du är.
Receptet mot detta? Mer frihet, säger jag!
För att hunden ska ta kontakt med dig lite då och då – eller typ gå i ett tempo som inte gör att den stryper sig själv… Då behövs ofta mer space! Mer space för DIG att vara olydig. Space för dig att välja fel väg eller att ställa dig helt still och titta på ett sjysst moln. Eller få ett infall och kuta allt vad du kan åt motsatt håll hunden.
Långlina är en bra grej om hunden inte är helt haj på detta med inkallning.
Att inte vara så förutsägbar är också bra. Om hunden vet att vi ska fram så är det ju bara att gå just ditåt. Men om man är lite mer som en treåring och måste leta efter olika troll och kottar så brukar man hamna på väldigt roliga och märkliga spår på promenaden. Där kan vi vuxna lära oss!
Hoppas att du hajjar vad jag menar! Ge din hund mer space för att få mer kontakt ?
Vi hörs om en vecka!
