BPH – beteende- och personlighetbeskrivning Hund

BPH är som ett personlighetstest för hunden, kan man nästan säga. Fast lite djupare, för hundars personlighet har mycket med medfött beteende att göra! Man utsätter hunden för olika prövningar för att se vad de har i bagaget, så att säga! I denna video går jag igenom:

  • Varför man gör BPH och allmän fakta om testet
  • Vilka moment som finns
  • Och hur det var för mig och Gun att göra detta!

Jag är otroligt glad i denna hunden, och jag tycker på något konsigt vis att det känns lite (LITE) skönt att ha på papper att hon inte är en helt enkel hund. För, till skillnad från till exempel ett lydnadsprogram eller en rallylydnadstävling, så har BPH inte med träning att göra. Det beskriver mer hur hunden hade varit utan träningen.

Nu ska vi forsätta träna och ha kul. Låta Gun mogna. Sen få vi se hur det blir!

MENTALTEST, PROMENADER & GÖTEBORG

Vilken vecka! Förutom dygnet runt-pill med lanseringen av promenadproffs (dvs min bästa kurs) så har vi varit i Göteborg!

Framför allt reste vi dit för att Gun gjorde mentaltestet BPH igår, jag ska berätta allt om det lite senare när jag samlat ihop alla grejer. Men vi träffade även en vän som jag tränat med på tiden jag hade Rottweiler. Gillar verkligen hennes sätt så det var kul att ses igen!

Hon är så bra och har vuxit så satans mycket det senaste halvåret! Vi har faktiskt blivit ett litet team.

Innan BPH snackade vi ihop oss lite, Gun och jag. Mormor nickade uppmuntrande.

Det gick tyvärr INTE att göra BPH med Gun. Inte mogen än. Dålig start redan när vi kom dit, kände jag. Så vi fick avbryta.

Är såklart väldigt ledsen över det. Å ena sidan.

BPH är alltså ett slags mentalitetsprov där man vill se hundens medfödda egenskaper, jag kommer att ge mer info om detta på min youtube senare. 

Såhär: Gun har alltid varit svår. Väldigt svår. Mycket känslor. Och rädslor. Och vi har jobbat så jäkla hårt med självförtroende, tillit och . Sedan i våras har jag känt att hon vuxit enormt mycket, till stor del tack vare att vi vågat oss ut på kurs hos Laholms Brukshundklubb ❤️ Jag hade aldrig anmält Gun till BPH för ett år sedan men trodde verkligen att vi kommit såpass långt att hon skulle vara mogen nu. 

Å andra sidan är det så tydligt vid sådana prov att det är det hunden har innerst inne som kommer fram. Som Cia sa: ”detta är hur Gun hade varit om du INTE jobbat med henne”. Det tyckte jag var fint. Och sant.

Cia som också har en känslig vovve ❤️

Så jag känner på ett sätt att det är lite av en tröst att veta att det inte bara är jag som fuckat upp henne, eller förstört henne. Såna tankar har jag haft återkommande de senaste nästan 2 åren. Har mått så jävla dåligt över att jag inte löser henne, att jag inte fattar. Men nu finns det alltså på papper att Gun vid två års ålder är jävligt svår och har jävligt mycket rädslor. 

Vi kommer kanske göra ett nytt försök om något år då hon landat mer. Förhoppningsvis hjälper mognat. Eller så gör vi något annat. Vi har mycket att jobba på. Och jag försöker se fram emot det. Eller, jag SER ju fram emot det!

Du och jag, Gun ❤️

”HON GÖR JU DET BARA FÖR ATT HON FÅR GODIS”

Här om dagen (när jag spelade in vlogg) gick jag i skogen med Gun lös och såg i ögonvrån att hon stannade upp. Jag pillade med kameran alltså. Men så kom hon till mig och jag bara kanon hej hej på dig. SEN såg jag att det stod två personer och en hund där. DÅ blev jag jätteglad! Guuuuuuuuuun, du valde just mig över att undersöka inkräktarna i din skog?! Här ta allt mitt godis!!!

Nä inte riktigt. Men visst fasen vill jag belöna skiten ur ett sådant beteende!

Efteråt kom jag att tänka på ett uttryck jag ofta hör (ursäkta men) gubbar säga. ”Hon gör ju det bara för godiset”

Och? Två grejer stör mig mig detta. Ett: jaha, hon GÖR ju det?! Kanon!!!? Två: varför vill jag att hon ska göra det då?

Okej låt mig utveckla

Jaha – hon gör det ju i alla fall! Alltså, jag tycker det är skitbra att hon tänker ”en annan hund/människa/whatever, hade varit kul att springa fram MEN matte har roliga saker att bjussa på”. Det är ju bara bra?! Och alla ni som försökt stå med en köttbulle och bryta en hund som inte tränat på det där innan vet ju att det är jättesvårt. Man måste liksom öka svårigheten gradvis såklart! Men kul för de som tror att det är så enkelt att träna hund att man typ kan visa en godis och då kan hunden 40 beteenden på kommando :))))

Två: vad skulle jag vilja att hon gör det för?

Vill jag att min hund ska ha ett *driv* typ att jobba helt utan att få nåt? Som en sån skithurtig person med 400 bollar i luften som ba DETTA ÄR LIVET :)) och liksom bara frodas av att få vara duktig?

Eller vill jag att hon lyder för hon är rädd för mig? (Obs ”lyder” är inte rätt ord ju, Gun gjorde ju detta frivilligt utan att jag gav henne kommando). Har respekt för mig? Eller vad?

Nä det där kan vi väl sluta säga bums va?

Här är vloggen förresten:

BELÖNA MED TORRFODER – och hur man får hunden att älska det!

Detta inlägg är ett betalt samarbete med Buddy Pet Foods

Som den flitige läsaren redan vet så använder jag främst torrfoder som belöning i vardagen med min hund. Och jag vet att måååånga har längtat efter detta: stora inlägget om att belöna hunden med torrfoder ??

  • Varför torrfoder är väldigt bra att ge som belöning
  • Hur man kan göra för att hunden ska gilla det

Varför jag älskar torrfoder som belöning

Min absolut bästa grej med att använda torrfodret är att det är i princip ”godis” som hunden SKA få i sig. 150g om dagen ska ner i Guns mage – sen är det upp till mig hur hon ska få det serverat. Till stor del får hon det ur fickan!

Ett helfoder ska ju faktiskt innehålla alla näringsämnen som en hund behöver få i sig. Till skillnad från köpegodis eller köttbullar… Så jag tycker att det är så himla smidigt med torrfoder eftersom jag helt kan vara lugn med att hon får i sig det hon ska!

En annan viktig aspekt är vikt. Jag är en sån där som är mer mån om hundens hälsa än min egen hehe, men när hon får godis-godis (från butik eller charken) så behöver jag ju ta bort från dagsransonen mat. Och om man vill berätta för hunden många gånger på en promenad att den gör rätt, så blir det mycket godis… Och godis innehåller inte samma saker som foder.

Gun äter nu Turkey Tasty Feast som är ett helfoder för normal aktivitetsnivå men innan åt hon free range duck som är för mer aktiva hundar och vi är så nöjda med båda! Stora bitar också så hon verkligen tuggar (och inte inhalerar fodret, som hon gjort innan hehe) ?

Jag använder torrfodret som belöning i nästan all träning jag gör med Gun på promenaderna. Kanske därför hon är så bra på dem ?

Men – och detta brukar vara den stora frågan! Hunden måste givetvis uppskatta belöningen för att den just ska vara en belöning.

Och då är det en klar fördel om hunden över huvud taget gillar fodret. Men det behöver inte vara samma som att den vräker i sig det. Jag hade en gång en rottweiler som från en dag till en annan blev dömd till ett liv på torrfoder (på grund av allergi). Jag fick panik – han hade ju fått så mycket gott innan, hur skulle det nu gå att bara ge torrfoder?

Kan meddela att det gick alldeles utmärkt. Man kan nämligen göra en hel drös med grejer för att hunden ska ta olika sorters belöningar. Som torrfoder, till exempel.

Hur får man hunden att ta torrfoder som belöning då?

Så hur lär man en hund som inte är så himla glad i torrfodret att ta det som belöning då?

En nyckel för oss var (och ÄR) serveringen. Alltså:

Hur får din hund godis serverat? Från handen bara? Det är få hundar som tycker det är superkul, om jag ska vara helt ärlig. Visst, en köttbulle slinker alltid ner men vill man ha något lite mindre supersmaskigt får man jobba liiiite. Dags för dig att bli ett proffs på att hitta fler sätt att belöna! Exempel:

  • Kasta upp i luften
  • Låta hunden fånga
  • Söka upp i gräset
  • Jaga i handen
  • Gnaga ur handen
  • och så vidare

Vad gillar din hund? Hur vill den bli belönad? Här finns en liten film där jag visar olika sätt. Summa summarum: var lite tramsig, inte så förutsägbar!

En deltagare i förra omgången av Promenadproffs tipsade även om att lägga lite köttbullssmul bland torrfodret att ha med på promenaden. Så fick de en liten extra god smak! Det tycker jag var ett riktigt bra tips! Så enkelt!

Mina bästa tricks för att få hunden att gilla fodret

För det första – inget tvång och inget trugande! Tror inget får en hund att tappa aptiten så som när någon försöker tvinga på den maten. Försök hellre låta hunden leta, jaga eller gräva upp den än trycka den i nyllet på den.

Men helst av allt:

Hunger är den bästa kryddan.

Okej, visst det finns några kräsna hundar. Jag kan gå med på det. Men förvånansvärt många av de som frågar mig och är rädda för att hunden inte äter har överviktiga hundar. Eller hundar som helst enkelt inte tycker det är så himla kul att äta mat från skålen.

Att servera maten 2 gånger per dag ur en skål är ett konstigt påfund av oss människor. Så fungerar det ju inte för de flesta djur. Hundar kan gå länge utan att äta och det är inget man behöver oroa sig över. Välj ett bra foder (ja du vet vad jag har valt nu ju hehe) så du kan känna dig trygg med att det hunden får i sig – oavsett om det är mindre än du kanske vill – är riktigt bra grejer.

Och det är olika – vissa vill äta ofta och lite och andra vill äta sällan och mycket. Vissa vill bara äta när det är lugn och ro. Andra vräker i sig allt de ser.

Oro är en aptitdödare

Men var inte rädd att skippa ett mål mat när din hund inte vill äta. Ta bort skålen och sätt ner den efter några timmar igen. (Nu menar jag då en frisk hund som inte har superkänslig mage, till exempel). Eller ta bort skålen och lägg maten i fickan istället. Experimentera med servering.

Jag tänker att mycket hellre att min hund eventuellt mår pyttelite dåligt (tvivlar på det faktiskt) och är hungrig i någon timme. Än att jag inte ska kunna lita på att hon får i sig fodret och behöva greja med det. Känns ju så tråkigt! Hunger är inte ett dugg farligt liksom. Och det funkar faktiskt på förvånansvärt många som jag ger detta tipset. För många för att jag inte ska fortsätta ge detta tips!

Gun och jag är supernöjda med Buddy Pet Foods och tycker att det är både hög kvalitet och dessutom supertrevligt folk bakom. Jag personligen känner att det är väldigt mycket tryggare att köpa grejer från ansikten och människor än stora jättemaskiner. Kolla in deras olika foder här (man kan göra ett test för att se vilket som passar ens hund bäst!) och följ deras instagram för guds skull – så himla många bra tips och mysigt flöde!

Vi hörs om en vecka! Smaklig måltid så länge :))

KÄNSLIGA TIPS FÖR HUNDMÖTESTRÄNINGEN

God morgon! Jag får ganska mycket frågor om hundmöten just nu och jag tänkte att det var på tiden att ”komplettera” detta inlägg och denna video. Så här kommer några tips för dig som kämpar med hundmöten just nu! Som vanligt är detta utifrån mitt perspektiv (eftersom det är jag som gör den här bloggen…) och det finns såklart fler sätt att träna. Om det nu var någon som trodde att jag hoppat upp på min högsta häst och kände mig fullärd eller nåt ??

Fokusera på känsla

Vad känner din hund när ni möter andra hundar? Detta är så himla viktigt. Jag vill inte att hundmöten ska vara någon stor grej – men om min hund tycker att det är det så behöver jag vända känslan. Det finns väl kanske framför allt 2 olika typer här:

Den superduperglada som bara vill hälsa:

Här är ju känslan för den andra hunden positiv. Till en början. Men oftast vänds detta av evigt tjat (”nej, fido!”) och frustration från hunden. Tills slut kopplat fenomenet mötande hund ihop med tråk och stress.

Frågor att ställa dig själv om du har en sån här hund:

  • Hur kan jag ha en glad känsla men som inte är riktad rakt i nyllet på den mötande hunden. Till exempel kanske det finns en distans från mötet där din hund är lite mer lugn och harmonisk trots att den ser den andra hunden? I så fall är det toppen att sträva efter flest hundmöten på det avståndet.
  • Finns det något min hund kan göra för att få utlopp för sina känslor (som inte är att hälsa). Till exempel att springa av sig innan och efter hundmötet? Att nosa? Leka?
  • Hur kan jag undvika att göra det värre? Till exempel genom att lova att inte rycka och dra.

Den som skriker ”backa”:

Och den skriker det genom att skälla, då. Den vill absolut inte gå närmre. Känslan är inte alltid proportionerlig till ljudet här, ska sägas. Det finns rädda hundar som inte låter så mycket – och de finns hundar som pratar med väldigt stora bokstäver i allmänhet.

Men här är frågor du kan ställa dig om du har en hund som verkar rädd/osäker i hundmöten:

  • På vilket avstånd blir hundens känslor lättare att hantera?
  • Eller: på vilket avstånd blir det övermäktigt? (Det är det avståndet du ska undvika)

Hur vänder man känslan då? Vi vänder på det lite först: hur vänder man INTE känslan?

Till exempel så är att säga ”nej” och rycka i kopplet ett superbra sätt att få en hund att avsky hundmöten. Skulle säga att de flesta hundar får en värre känsla för hundmöten då.

Ett vanligt tips är att sätta hunden vid hundmöten och låta den se när annan hund går förbi. Det skulle man kunna säga är nästan motsatsen och gör i princip bara att hunden behärskar sig istället. Ren lydnad alltså och jag ser sällan (läs: aldrig) någon som lyckats få avslappnade hundmöten med denna metoden. Snarare sitter hunden och spänner sig så att den nästan sprängs och nästa gång man ser en hund så blir det värre.

Jag tycker att avstånd och ätbara belöningar (typ mjukost och såna som tar lite tid) är ett trevligare och enklare sätt att vända känslan. Så skit i kontakten och vad gör och fokusera på känslan! Och när jag menar känsla menar jag alltså inte överlycklig – men avslappnad och odramatisk.

Jag tar gärna en så stor båge som möjligt förbi ett hundmöte – av ren artighet. Det är trevligare för båda hundarna och minskar oftast stressen. Försök se på vilket avstånd din hund är bekväm, det är nämligen där som guldet finns och då kan du ge mat/godis. Du ska inte ge godis för att locka med dig hunden!

Känner den annorlunda när ni träffar och umgås med andra hundar? I så fall finns en risk att det är kopplet och du som påverkar. Så fortsätt läs!

…din egen också

Okej så många hundar har problem med möten i koppel men inte möten lösa. Och här tror jag vi kommer in på klassikern som folk brukar kräkas ur sig när man ber om råd i hundmötesträningen: ”gör ingen stor grej av det”.

Och lika mycket som jag avskyr det uttrycket (för det är inte direkt så konkret…) så ligger det ju något i det. Om vi själva drar upp axlarna, håller andan och får en klump i magen så påverkar det ju hunden. Så det kan vara värt att ställa sig frågan om vad du själv tycker om hundmöten.

Och om svaret är ”en stor grej” (och gärna jobbig med va) så behöver du faktiskt vända din egen känsla också. När jag gick i DBT fick jag lära mig att småle för att hantera stress. Det funkar faktiskt ovanligt ofta. Så prova att småle och tänka ”åh vilken fin hund” eller nåt när ni får hundmöten. Bara prova!

Och ja du kanske kommer att se lite tokig ut MEN seriöst hur mycket hellre möter du inte själv en person som småler och åtminstone försöker se glad ut än en som ser ut att ha fått ett dödsbesked precis? För jag skulle nästan sätta pengar på att du inte ser så glad ut i hundmöten just nu? Bjud på ett fånigt leende! Världen behöver mer sånt