Onödigt skällande – vad är det, varför håller hunden på och skäller & vad kan man göra för att minska det? JadÅ exakt vad detta blogginlägg ska handla om!
Och JA, det är skillnad på nödvändigt skällande och onödigt skällande även om båda är kommunikation. I det nödvändiga fallet kan det vara att vakta, larma, skrämma, busa. Viktiga grejer! I den onödiga kategorin kan det vara typ att hunden har tråkigt, att den inte fått en uppgift eller att den vill ha uppmärksamhet. För vissa hundtyper kan skällandet i sig vara nödvändigt men för andra kan beteendet ”skälla matte rakt i örat för att få klappar” bytas ut mot typ att sitta, ta ögonkontakt eller varför inte en tass på armen. Ni ser. Det är olika. Vissa hundar behöver också skälla mer än andra så detta är inte generellt fungerande på alla.
Som vanligt: att jag skriver detta betyder inte att mina hundar är perfekta på punkten. Snarare att vi jobbar på det och detta inlägget innehåller sånt vi testat – både bra och dåligt. Ni som har detta problemet vet ju säkert hur svårt det är att bli av med. När Frasse kom hit skällde han hur mycket som helst, han kunde sitta och oavbrutet skälla en i örat om man inte gjorde som han tyckte. Och när han var uppbunden i trädgården lät det som ett litet (dåligt) skyddspass ungefär. Tur vi inte har nära grannar hehe. Nu gör han typ aldrig det, men ibland kommer ett skall när man är för långsam att säga hej till honom när man kommer hem till exempel.
Jag längtar mycket till värme så bilderna får bli från när ljungen blommade och jag hade tunn tunn jacka och shorts i änggårdsbergen i somras.
Förutsättningar
Vad har du för hund
Har du en skällig ras får du räkna med lite skällande. även om din granne har en kompis vars syster har EXAKT en likadan hund som minsann kan vara tyst. Det hjälper inte dig att förutsätta det. Men jag ska såklart ge några mer konkreta tips än ”lev med det” lol jag är inte sån. Men om du vet att du har raser i din hund som är mer benägna att skälla kanske du behöver se till att hunden får skälla av sig på andra platser än… i ditt öra? Typ under lekpauser eller så.
Har du inte en skällig hundras men däremot en unghund kan samma sak gälla. ”Kan”, sa jag. Måste inte. Men många unghundar, speciellt valpar, upptäcker rösten och tycker det är superkul. Precis som bebisar. Det kan vara skönt att veta att den fascinationen växer bort! Det betyder dock inte att själva skällandet gör det, speciellt inte om det uppmuntras eller leder till det som hunden vill ha för stunden. Då lär den ju sig att om den skäller händer kul saker.
Hur mår din hund
Är din hund lagom aktiverad? Motionerad? Har den ont någonstans? Om en vuxen hund ändrar beteende på kort tid, till exempel genom att plötsligt börja skälla, så kan det bero på smärta. Eller att ni flyttat. Eller nåt annat nytt. Ha koll! Finns det såna anledningar (både nya saker men motion och aktivering med) som påverkar? Ta tag i dem först. Sen:
Mönster mönster mönster! Skriv dagbok! När är din hund mindre benägen att skälla på allt? Genom att tracka hundens aktiviteter och beteenden hittar du lättare the sweet spot. Du behöver veta vad DIN hund behöver för att kunna slappna av nog för att strunta i att skälla. Jag märker tydligt att Frasse skäller mindre när han fått ösa ur sig i skogen.
Alternativa beteenden/quick fix
Vad vill du att hunden ska göra istället? För vissa hundar räcker det med att ge en annan uppgift. Andra hundar behöver en uppgift som är jävligt svår att kombinera med skällande (Gun hälsar att det går utmärkt att skälla trots att man äter eller har en leksak i munnen). Här kommer tre exempel på quick fixes som ofta nämns som jag inte gillar:
Ignorera? Nääää
Att ignorera hunden funkar ibland, men absolut inte som enskild strategi. Till slut kommer någonting hända (även om det inte är exakt vad hunden ville) som gör att den blir belönad. Eller så blir den till slut så trött att den slutar. IBLAND funkar det, speciellt för hundar som inte är så ihärdiga, men oftast blir det bara att samma sak upprepar sig nästa gång situationen bjuder in till det.
Gör istället: trötta ut hunden, se över situationen som gör att hunden skäller och ändra den istället. Exempel: när jag ska binda upp Frasse ute har jag alltid ett ben med mig till honom så han har ett alternativ. OM han skulle börja skälla kan jag låtsas att jag inte hör en stund, då har han ett ben att tugga på när han ”ger upp” i alla fall. Inte optimalt ur ett etiskt perspektiv kanske, men ibland måste man faktiskt få gjort saker i livet.
Skrika tillbaka på hunden? Näääää
Det finns skrikande och det finns skrikande. Den ena typen är jag skyldigt till, dvs att TAPPA mitt cool och typ gorma ”tyyyyyyst” för jag blir så frusterad. Försöker såklart undvika detta in i det sista men jag är bara människa så vill ändå säga att om du också tappat det på din hund så är det ingen fara, även professionella hundtränare gör det. MEN – och detta är viktigt – jag ser inte det som träning. Snarare tvärtom, ett misslyckande.
De som använder skälla tillbaka-metoden mer systematiskt för att skrämma hunden till tystnad har förmodligen hundar med ganska litet behov av skall, skulle jag tro. För hittills har jag inte träffat någon där det funkat.
Leksaker och ben
Vid de tillfällen skällandet brukar uppstå – ge en leksak eller ett tuggben innan hunden börjar. Det är svårt att skälla med ben i munnen. Om du dessutom, som jag föreslog innan, kartlägger, aktiverar och går till botten med problemet så kommer dessa tillfällen bli få. Den största delen onödigt skällande hjälps av förebyggande åtgårder.
Ett stort misstag är att ge benet när hunden redan börjat. Jättevanligt med valpar – den far omkring och är svinjobbig och då tar man fram ett ben. Vad lär den sig? ”Om jag är störig får jag goda grejer”. Ja men en gång är ingen gång, fem gånger är faktiskt ingen gång med valpar så länge man varierar sin nödlösning. För det är det ben är i det fallet, en nödlösning för att stoppa vansinnet. Men ger man ben varje gång sätts det ofta i system. (Inte för att valpen är ond, lol. För att inlärning funkar så)
Så, se till att ha en övergripande bild av situationen det störiga beteendet uppstår i – vare sig valp eller vuxen – och ge nåt innan. Om du nu ska ge nåt.
Vad som funkat för oss
Frasses skällande har mycket att göra med understimulering och frustration. Men även unghundsosäkerhet. Det som hjälpt mest där har varit tålamod, att aktivera honom ordentligt (med långa promenader i långlina eller lös, i skog och mark. Spår. Träning) och att då och då bryta beteendet genom att gå in till honom och lugna, beroende på när det hänt. När han varit uppbunden ute har ben och att faktiskt säga till honom att gå och lägga sig hjälpt mycket.
Gun skäller mer om hon fått mer träning än motion. Hon blir liksom på tårna och skäller på småljud. Det är inte riktigt samma sak och har mer med larmande att göra och får kanske bli ett eget blogginlägg (lämna en kommentar om du vill det! obs inte på insta utan här nedan). Men där har motionen och utomhusvistelse varit viktigt. Och att ha en specifik plats, som filtträning!
Blev detta inlägg ens bra? Känns som jag rantat. Nåväl. Hoppas ni gillar! Tryck på hjärtat i såå fall så blir jag glad! Glad söndag!!!!!!! Äntligen bloggar jag igen, saknat!!!!!!!! Hörs snart igen puss puss puss
