FOTOTIPS, STADGA & ATT FÖREDRA HUNDAR ÖVER MÄNNISKOR

Jag började intervjua Malin i… november? Men sen kom det bort i all julrusch! Lika bra att börja om. Malin är nämligen en av mina favoritpersoner i hundvärlden! Hon är hundinstruktör och hundfotograf, och en jävligt bra sådan. Så bra att jag ständigt får både gull- och inspirationsryck av hennes instagramflöde. I den här intervjun fiskar jag fram tips för att ta bilder på hunden och hur man kan träna fram en riktig poser! Nu kör vi!

Hur började du med hundfoto? Är det mer än att du bara hade en kamera och en hund – finns det något mer där under som gjorde att du började fånga just hundar på bild?

Vill du ha den korta eller långa varianten, haha? 

Nämen, varför valde du hundar då? Istället för hästar eller typ barn eller människor?

För jag tycker inte om människor! SKOJA

Den långa historian är att jag inte kom in på något gymnasium när jag skulle välja ett sådant, jag hade inte betygen. Jag kom bara in på estet och då valde jag inriktning foto. Jag hade inget intresse av foto innan dess men där växte intresset.

Sen kom jag på, två år in i den, att jag ville gå en hundlinje istället. Och då hade jag ju en kamera! Och hundar!

Nu när du fotar hundar har du ju ändå att göra men människor, det är ju oundvikligt. Men tycker du det är lättare då när man har en hund emellan? Jämfört med att fota människor bara

Det finns så många andra människofotografer och jag vet inte, det intresserar mig inte så mycket att fotografera människor. Det är i så fall människor tillsammans med sina hundar! 

Och det är du ju skitbra på! Och att berätta en historia med dina bilder. Och jag som läser så mycket barnböcker kan ändå känna att det finns nåt i att relatera till en hund istället för människor så sett. 

Men okej, vad är det vanligaste problemet du upplever när du fotar hundar?

Att vara stilla! Och att man ibland väljer en miljö som är för svår för hunden. Det är viktigt att man berättar för mig i förväg om ens hund personlighet så att jag till exempel inte föreslår en plats där det kan passera mycket människor eller hundar för en hund som har svårt för det.

Det är därför det mest finns bilder på min Lycce i skogen eller i lugnare miljöer, med honom är det inte en bra idé att fota där det passerar hundar, för det hade gjort honom väldigt stressad. Sånt behöver man ta hänsyn till när man fotar djur, deras upplevelse ska alltid vara positiv, det är ju människans påhitt att vilja ha bilder!

Men kul – hundträning kom vi in på nu! Du säger att många hundar har svårt att vara stilla. Kan du ge dina bästa tips på stadga? Förutom att gå din sån onlinekurs om att lära hunden bli bra på bild, hehe

Den ingår i alla mina fotograferingar faktiskt!

  1. Omvänt lockande
  1. Upprepning. Ofta i vanligt hundträning, så tränar på att den ska sitta en viss tid. Men vi gör det bara en gång. Till exempel platsliggning – om vi ska träna på att hunden ska ligga i tre minuter så gör vi det en gång. Inte flera gånger på raken. Men på foto blir det extremt många upprepningar – så det är bättre att tänka på att träna hunden på att sitta 10 sekunder, sen skaka av sig – och sitta 10 sekunder till! Det är viktigare än hur lång tid den kan sitta i ett svep. Det tränar folk sällan på.

I fotograferingen blir det att hunden ska vara stilla många gånger. Sitta – byta position. Sätta sig igen på ett annat ställe

Jag har fotat lydnadschampions som är jätteduktiga på omvänt lockande och jätteduktiga på stadga – men de är inte jätteduktiga på detta. Att upprepa, upprepa, upprepa.

Men det är ju egentligen super för många hundar även i vardagen, tänker jag. Att kunna sätta sig flera gånger på en promenad till exempel. Väldigt användbart! Och faktiskt bra att träna på under promenaden.

Och om du tänker på hundfoto – kan du ge några tips till folk som vill ta söta bilder av sin hund?

Det är samma som med en “riktig” kamera! 

Gå ner på hundens nivå – på telefonen är det ofta vidvinkel så då får man vara en bit ifrån för att proportionerna inte ska bli konstiga. Så sätt dig ner en bit ifrån hunden!

Eller använda porträttläget, även om det är artificiell oskärpa i bakgrunden är det oftast snyggare i proportionerna.

Bild 1 här ovan är tagen snett ovanifrån. På bild 2 har Malin sänkt kameran – ser ni skillnaden?

Men ta helst inte bilderna i den vinkeln som man gör lite slentrianmässigt när man tar mobilen från fickan, alltså snett uppifrån. Bara genom att sätta sig på huk händer mycket!

Och även här som med vilken kamera som helst – kolla över bakgrunden så det inte sticker upp en stolpe ur hundens huvud eller träd som sticker upp ur rumpan. Det är extra tydligt när man fotar med mobilen och inte får den där bakgrundsoskärpan som man får med en systemkamera. Då syns alla såna detaljer i bakgrunden så mycket mer!

Och en till grej – belöna! Många hundar tycker det är tråkigt när vi tar upp telefonen, så belöna mycket. Nu är ju min hund van så har jag med mig kameraväskan med mig så sätter han sig 3-4 meter ifrån mig och poserar så fort jag stannar!

Det är så kopplat – kameran ger belöningar. Gör samma sak med mobilen – ta upp den och ge hunden nåt den gillar!

Så bra tips! Tusen tack för att jag fick intervjua dig!

Följ Malin på instagram för att få otroligt vackra bilder i ditt flöde och för fler tips på hur du kan fota!

Jag vill också bara säga nu så jag inte glömmer det, jag ser SÅ mycket fram emot Malins helgkurs på strandhotellet! Jag har anmält mig och det ska bli så satans kul. Alltså en helg vid havet, I ETT SPA!!!!! Fy fan vad mysigt det ska bli. Fram till 28/2 är det dessutom earlybird-rabatt! Så boka!

BOKRECENSION: ALLT OM HUNDPSYKOLOGI

Anders Hallgren har skrivit en ny bok! Och jag haffade ett exemplar under My dog*. Jag har sedan dess haft boken liggande på skrivbordet, slagit upp den och läst några stycken. Tänkt. Gjort något annat. Läst lite till. Det är en tung bok, mycket text! Och här kommer alla mina tankar om min läsning so far:

*Träffade honom dessutom, blev helt starstruck ärligt talat (ja jag tog selfie haha, lägger dem längst ner här sen!)

Det första vi möts av i boken är en enorm innehållsförteckning över två uppslag – som jag älskar! Det kanske låter konstigt att tycka det är något att älska med en bok men jag tycker verkligen det är så sjukt viktigt att man kan få en övergripande bild innan man ger sig in i en tjock fackbok. Så detta uppskattade jag verkligen!

Det finns även en sammanfattning efter varje kapitel som jag gillade mycket! Ordning och reda!

Teoretisk och praktiskt hundpsykologi

Boken börjar med förord av Kerstin Malm, etolog. Tungt namn i hundvärlden, väldigt fint att hon skrivit förordet tycker jag! Hon lyfter värdet av att se hundpsykologin som en förening av etologi, inlärningspsykologi och icke-våldsfilosofi, något som sedan kan vara det som ligger bakom att Sverige verkar i framkant och verkligen kommit långt i synen på hundar och deras värde. Det är lätt att råka ta för givet att uttryck som dominans inte alls är lika viktiga i den vanliga svenska hundens liv, det känns liksom självklart nu. Men så har det inte alltid varit – och det har vi till stor del Hallgren att tacka för!

Boken är överlag rätt tung med text, även om fina bilder bryter av då och då. Det är lätt att bli lite avskräckt! Jag personligen har inte läst den pärm till pärm utan med kollat de kapitel och delar jag varit mest intresserad av. Då blir det inte lika tungt och jag upplever inte att språket är svårt att förstå, det är bara -mycket- text. Det är svårt att komprimera, speciellt ett så stort ämne, men jag tycker att det görs bra!

Förutom det teoretiska finns en hel del praktiskt att ta med sig – övningar att göra, lång- och kortsiktiga strategier för att ändra beteenden och checklistor för att exempelvis stämma av allmäntillståndet hos en hund. Detta kan man göra på sin egen hund, tänker jag, eller i egenskap av instruktör till exempel.

En tung och välkommen bok

Tänker att den är suverän för den nördigare hundägaren att läsa från pärm till pärm men jag kommer nog mest använda den som uppslagsverk och inspiration när jag agerar hundinstruktör och hundbeteendeutredare (som ju även kallas hundpsykolog). Boken är verkligen en hel bibel för hundpsykologin – både i teori och praktik. Ett välkommet tillskott i hundbokssortimentet!

Jag rekommenderar boken till dig som vill ha djupare kunskap om din hund (99% av alla som läser denna bloggen antar jag haha) och som är beredd att lägga lite plugg på det! Jag kommer fortsätta småläsa och storläsa denna under lång tid framöver!

Tidigare har jag recenserat lexikon i hundspråk, den kan du läsa här. Och alla mina bokrecensioner hittar du här! Anders Hallgren har skrivit massor med böcker, jag tycker verkligen att alla borde läsa dem. Här är hela sortimentet på adlibris. In och kolla!

Och som vanligt – om du gillar vad jag skriver om så får du gärna trycka på hjärtat, då blir jag glad. Hej för idag!

DIY – en fleecefläta och hundleksak

Hej och välkomna till en steg för steg-beskrivning om hur man flätar en enkel hundleksak! Den ska bli som på bilden nedan fast helt i lila. Det är enkelt, billigt och kul!

Min kleptomanhund, Frasse, vill gärna sno saker och för att hjälpa honom lämna tillbaka grejerna kör vi ofta bytesleken. Dock blir det ju att jag, när vi avslutar leken, tar det roliga ifrån honom och bygger på känslan av förlust för honom. Så för att motverka det tänker jag att jag ska ha ett gäng såna här leksaker som han kan få mangla sönder efter vi tränat!

Jaja, nu ska vi ju göra flätorna. Håll i hatten!

Steg 1

Vi börjar med att klippa 4 lika långa remsor av fleece:

Jag hade gamla filtar i källaren som jag klippte, tror det finns billigt på biltema eller tygaffär. Man behöver inte jättemycket men bra om det blir ganska långa remsor, typ 1 meter!

Steg 2:

Knyt ihop dem till en knut! Hårt!

Steg 3

Här börjar kluret! Jag märkte upp dem så ni ska förstå, det är inte helt lätt annars (spec inte när man har samma färg på alla…. smart lilly). Men i alla fall – lägg alla remsor som ett plus och lägg sedan remsa nr 1 ovanpå remsa nr 2! Jag märkte upp med ett hårspänne så jag vet vilken jag börjar med, men det spelar egentligen bara roll om man har olika färger.

Som på bilden gör du – ettan över tvåan:

Steg 4

Sen tar du remsa nr 2 och lägger ovanpå ettan och trean. Du ser:

Steg 5

Sen remsa nummer tre ovanpå tvåan och fyran!

Steg 6

Och remsa nr 4 över remsa 3 och sen in i öglan från första remsan!

Vänta jag märker upp dessa också, hoppas det hjälper!

Steg 7

Dra åt! Lite i taget tills det blir som en sån schackrutekaka!

Sen fortsätter du bara så! Om du har flera färger, eller två i alla fall (som blir lite roligare) ska man nog märka upp så man alltid börjar med samma. Då blir det symmetriskt! Har inte testat att inte göra det så vet inte om det blir fult annars, det är bara nåt jag snappat upp.

Och sen knyter man bara en knut i andra änden!

Klart!

Om du vill se det på film finns det på min instagram! Eller på tuben!

Hoppas du gillade detta! Tryck gärna på hjärtat i så fall. PUSS

VAD JAG LÄNGTAR EFTER

Att solen ska börja värma

Att det blir mammavecka igen och vara ute i skogen

Att skriva små fusklappar åt mitt barn med saker han vill skriva i brev och på teckningar

Att krossa is i pölar på grusvägen hem från hundpromenaden

Att putsa fönstren så de skarpa vårstrålarna når in

Att så de första fröerna utomhus

Att krama mamma

Att slippa elda dygnet runt för värme. Vägrar ha på elementen och det är… inte varmt. Har virkat extrastrumpor till alla i familjen.

Att sätta potatis

Att ta nya tag med mitt företag och hitta på helt nya saker. Jag har känt mig lite låst och oinspirerad men fick nej från ett jobb jag sökt och blev både besviken och lättad. Tror det tyder på att det ändå är detta, hunderiet, jag faktiskt främst ska hålla på med! Så nu jävlar!!!!!

Att Frasse ska kunna vara ensam en stund

Att min bästis bebis ska födas

ONÖDIGT SKÄLLANDE

Onödigt skällande – vad är det, varför håller hunden på och skäller & vad kan man göra för att minska det? JadÅ exakt vad detta blogginlägg ska handla om!

Och JA, det är skillnad på nödvändigt skällande och onödigt skällande även om båda är kommunikation. I det nödvändiga fallet kan det vara att vakta, larma, skrämma, busa. Viktiga grejer! I den onödiga kategorin kan det vara typ att hunden har tråkigt, att den inte fått en uppgift eller att den vill ha uppmärksamhet. För vissa hundtyper kan skällandet i sig vara nödvändigt men för andra kan beteendet ”skälla matte rakt i örat för att få klappar” bytas ut mot typ att sitta, ta ögonkontakt eller varför inte en tass på armen. Ni ser. Det är olika. Vissa hundar behöver också skälla mer än andra så detta är inte generellt fungerande på alla.

Som vanligt: att jag skriver detta betyder inte att mina hundar är perfekta på punkten. Snarare att vi jobbar på det och detta inlägget innehåller sånt vi testat – både bra och dåligt. Ni som har detta problemet vet ju säkert hur svårt det är att bli av med. När Frasse kom hit skällde han hur mycket som helst, han kunde sitta och oavbrutet skälla en i örat om man inte gjorde som han tyckte. Och när han var uppbunden i trädgården lät det som ett litet (dåligt) skyddspass ungefär. Tur vi inte har nära grannar hehe. Nu gör han typ aldrig det, men ibland kommer ett skall när man är för långsam att säga hej till honom när man kommer hem till exempel.

Jag längtar mycket till värme så bilderna får bli från när ljungen blommade och jag hade tunn tunn jacka och shorts i änggårdsbergen i somras.

Förutsättningar

Vad har du för hund

Har du en skällig ras får du räkna med lite skällande. även om din granne har en kompis vars syster har EXAKT en likadan hund som minsann kan vara tyst. Det hjälper inte dig att förutsätta det. Men jag ska såklart ge några mer konkreta tips än ”lev med det” lol jag är inte sån. Men om du vet att du har raser i din hund som är mer benägna att skälla kanske du behöver se till att hunden får skälla av sig på andra platser än… i ditt öra? Typ under lekpauser eller så.

Har du inte en skällig hundras men däremot en unghund kan samma sak gälla. ”Kan”, sa jag. Måste inte. Men många unghundar, speciellt valpar, upptäcker rösten och tycker det är superkul. Precis som bebisar. Det kan vara skönt att veta att den fascinationen växer bort! Det betyder dock inte att själva skällandet gör det, speciellt inte om det uppmuntras eller leder till det som hunden vill ha för stunden. Då lär den ju sig att om den skäller händer kul saker.

Hur mår din hund

Är din hund lagom aktiverad? Motionerad? Har den ont någonstans? Om en vuxen hund ändrar beteende på kort tid, till exempel genom att plötsligt börja skälla, så kan det bero på smärta. Eller att ni flyttat. Eller nåt annat nytt. Ha koll! Finns det såna anledningar (både nya saker men motion och aktivering med) som påverkar? Ta tag i dem först. Sen:

Mönster mönster mönster! Skriv dagbok! När är din hund mindre benägen att skälla på allt? Genom att tracka hundens aktiviteter och beteenden hittar du lättare the sweet spot. Du behöver veta vad DIN hund behöver för att kunna slappna av nog för att strunta i att skälla. Jag märker tydligt att Frasse skäller mindre när han fått ösa ur sig i skogen.

Alternativa beteenden/quick fix

Vad vill du att hunden ska göra istället? För vissa hundar räcker det med att ge en annan uppgift. Andra hundar behöver en uppgift som är jävligt svår att kombinera med skällande (Gun hälsar att det går utmärkt att skälla trots att man äter eller har en leksak i munnen). Här kommer tre exempel på quick fixes som ofta nämns som jag inte gillar:

Ignorera? Nääää

Att ignorera hunden funkar ibland, men absolut inte som enskild strategi. Till slut kommer någonting hända (även om det inte är exakt vad hunden ville) som gör att den blir belönad. Eller så blir den till slut så trött att den slutar. IBLAND funkar det, speciellt för hundar som inte är så ihärdiga, men oftast blir det bara att samma sak upprepar sig nästa gång situationen bjuder in till det.

Gör istället: trötta ut hunden, se över situationen som gör att hunden skäller och ändra den istället. Exempel: när jag ska binda upp Frasse ute har jag alltid ett ben med mig till honom så han har ett alternativ. OM han skulle börja skälla kan jag låtsas att jag inte hör en stund, då har han ett ben att tugga på när han ”ger upp” i alla fall. Inte optimalt ur ett etiskt perspektiv kanske, men ibland måste man faktiskt få gjort saker i livet.

Skrika tillbaka på hunden? Näääää

Det finns skrikande och det finns skrikande. Den ena typen är jag skyldigt till, dvs att TAPPA mitt cool och typ gorma ”tyyyyyyst” för jag blir så frusterad. Försöker såklart undvika detta in i det sista men jag är bara människa så vill ändå säga att om du också tappat det på din hund så är det ingen fara, även professionella hundtränare gör det. MEN – och detta är viktigt – jag ser inte det som träning. Snarare tvärtom, ett misslyckande.

De som använder skälla tillbaka-metoden mer systematiskt för att skrämma hunden till tystnad har förmodligen hundar med ganska litet behov av skall, skulle jag tro. För hittills har jag inte träffat någon där det funkat.

Leksaker och ben

Vid de tillfällen skällandet brukar uppstå – ge en leksak eller ett tuggben innan hunden börjar. Det är svårt att skälla med ben i munnen. Om du dessutom, som jag föreslog innan, kartlägger, aktiverar och går till botten med problemet så kommer dessa tillfällen bli få. Den största delen onödigt skällande hjälps av förebyggande åtgårder.

Ett stort misstag är att ge benet när hunden redan börjat. Jättevanligt med valpar – den far omkring och är svinjobbig och då tar man fram ett ben. Vad lär den sig? ”Om jag är störig får jag goda grejer”. Ja men en gång är ingen gång, fem gånger är faktiskt ingen gång med valpar så länge man varierar sin nödlösning. För det är det ben är i det fallet, en nödlösning för att stoppa vansinnet. Men ger man ben varje gång sätts det ofta i system. (Inte för att valpen är ond, lol. För att inlärning funkar så)

Så, se till att ha en övergripande bild av situationen det störiga beteendet uppstår i – vare sig valp eller vuxen – och ge nåt innan. Om du nu ska ge nåt.

Vad som funkat för oss

Frasses skällande har mycket att göra med understimulering och frustration. Men även unghundsosäkerhet. Det som hjälpt mest där har varit tålamod, att aktivera honom ordentligt (med långa promenader i långlina eller lös, i skog och mark. Spår. Träning) och att då och då bryta beteendet genom att gå in till honom och lugna, beroende på när det hänt. När han varit uppbunden ute har ben och att faktiskt säga till honom att gå och lägga sig hjälpt mycket.

Gun skäller mer om hon fått mer träning än motion. Hon blir liksom på tårna och skäller på småljud. Det är inte riktigt samma sak och har mer med larmande att göra och får kanske bli ett eget blogginlägg (lämna en kommentar om du vill det! obs inte på insta utan här nedan). Men där har motionen och utomhusvistelse varit viktigt. Och att ha en specifik plats, som filtträning!

Blev detta inlägg ens bra? Känns som jag rantat. Nåväl. Hoppas ni gillar! Tryck på hjärtat i såå fall så blir jag glad! Glad söndag!!!!!!! Äntligen bloggar jag igen, saknat!!!!!!!! Hörs snart igen puss puss puss