HUNDTRÄNAR-LILLY

Gun

Fakta:
Ålder: blev 4 i oktober

Ras/hundtyp: kooiker – en gammal gårdshundstyp och andvallare från nederländerna. Ska kunna jobba självständigt men följsamt med sin förare i jakten (där de alltså skulle locka in änder i små fållor). Nu för tiden används de mest som aktiva sällskapshundar, rekommenderas dock inte till småbarnsfamiljer på grund av vanligt förekommande reaktivitet, att de är enormt alerta och har ett stort behov av fysisk och mental aktivering. Här är en film jag gjorde om kooikern för några år sedan!

Gun älskar att spåra och springa lös. Att träna och tricksa! Och att kela på soffan. En väldigt mysig hund OM hon får mycket motion, annars outhärdligt pissjobbig.

Bästa

Fysiken. Som sagt behöver hon mycket motion men det är inte det jag menar nu. Jag menar att hon aldrig varit sjuk. Vi har bara behövt gå till veterinären för vaccin, inget annat. Och jag som levt med två sjuka hundar innan, slutar aldrig vara tacksam över att slippa oron och pengaångesten och lidandet som kommer med det.

Att hon är så liten och nätt (8 kilo) är också väldigt skönt. Dels minskar skaderisken (vilket verkligen syns när hon och Frasse på trettio pannor är ute och röjer i skogen) men sen är det också bara väldigt smidig att hon inte tar så mycket plats. Hon kan hänga med överallt och barnen som ofta hänger här kan hålla henne i kopplet och sånt.

Att gå i koppel, hundmöten, att vara lös och att vara ensam hemma är också noll problem. På det sättet är hon väldigt enkel i vardagen.

Sen är hon också väldigt smart. Lite för smart för mig, om jag ska vara ärlig. Men det gör det kul att träna med henne och att jobba på grejer! Vilken hundsport som helst hade passat, tror jag. Tyvärr inte den enda jag egentligen är intresserad av (bruks) eftersom hennes mentalitet är riktigt kass.

Sämsta

Japp, du gissade rätt. Mentaliteten. Gun gjorde ett BPH (film här!) för några år sedan och där framgick exakt vad för hund hon är under all träning och allt jobb jag gjort med henne. Att INTE bli godkänd på BPH (som är ett slags mentaltest för hundar, framför allt de som ska avlas på men som även krävs om man ska hålla på med vissa sporter) är väldigt ovanligt och kräver faktiskt en ganska rejält dålig mentalitet.

Detta tar sig främst uttryck i att hon blir rädd för random grejer. Främst människor. Alltså det är så obehagligt att se hur hon verkligen blir livrädd. Ibland är det bättre – då skäller hon och försöker skrämma bort. Det uppfattas dock som ”ouppfostrat”, lol. Får hon inte ta det i sin takt kan hon hata en människa resten av livet.

I de bästa, och flesta, fallen där hon får ta det i sin takt går det bra och hon blir kompis till slut.

Och det KAN ju vara en fördel att hunden inte är glad i människor, alltså att de är reserverade. Det ska kooikern vara. Men det är stor skillnad på att vara ointresserad eller reserverad och att vara livrädd. Och där har vi Guns absolut sämsta sida. (Sämst är kanske ett trist ordval men jag hoppas ni fattar. Det är sämst för det är plågsamt att se och inte kunna hjälpa så mycket)

Frasse

Fakta:
Ålder: blev 1 år i augusti
Ras/hundtyp: golden/pudelblandning, även kallad goldendoodle. Alltså golden retriever (apporterande fågelhund) och kungspudel (sällskapshund).
Frasse kom till mig i juni efter avlivningshot. Hans tidigare ägare var gamla och han väger nästan 30 kilo med enorm energi så de orkade inte ha honom mer. Djurkliniken ringde och frågade om jag inte kunde ta honom, han var ju fullt frisk och supertrevlig.

Eventuellt unpopular opinion jag känner att jag behöver få med: Jag skriver inte goldendoodle för jag ser inte att han är en sådan (alltså fancy trendig designerras som säljs för 50 papp) riktigt, han har ingen stamtavla och uppfödaren verkar ju inte jätteseriös om den först säljer en hund som kommer bli stor som fan till pensionärer och sen inte tar tillbaka när hunden inte funkar. Det är riktigt oproffsigt och då diskas man som uppfödare tycker jag, då är man inte bättre än köksavel. Plus att så länge jag inte vet att det finns en seriös och långsiktig tanke bakom att korsa Frasses mamma och pappa så är han ”bara” en blandras. Inte för att det är nåt fel med det, jag tycker ofta det är ett bra alternativ (speciellt som omplacering då man ju vet vad man får). Men ja, det verkar inte funnits så mycket tanke bakom. Kanske pengarna? Vem vet.

Bästa

Frasse är väldigt snäll och puckad. Ja, det är en av hans bästa egenskaper. Speciellt i kontrast med Gun som outsmartar mig hela tiden. Det är en FRÖJD att ha en hund som är mer som Ådi från katten Gustaf, bara hänger med och är glad och flamsig. Underbart!

Nu har han bara bott hos oss i några månader men jag upplever att han har en fin grundtrygghet och är en ganska lugn hund, under allt unghundstrams som ju såklart tar över en del. Men det kommer ju gå över och då tror jag att det finns en riktigt mysig och lugn gosehund där under! Ser fram emot att se hur han utvecklas. Älskar Frasse.

Att han inte fäller är också jäkligt skönt. Tyvärr kompenseras det av att han måste borstas och trimmas, svintråkigt. Men eventuellt hellre det än att behöva dammsuga 7890 ggr per dag? Oklart.

Sämsta

Totalt ouppfostrad. Har så många inlärda ovanor att jag inte ens vet var jag ska börja. Han kan inte vara ensam, han skäller för uppmärksamhet, han snor saker och blir dödsarg om man vill ta dem från honom (även om det är för att rädda hans liv…), han drar i kopplet (okej det är ganska bra när han gå med mig nu), skäller mot hundar, är jaktgalen, osv i all oändlighet.

Jag vet inte hur många gånger jag skrikit åt honom i ren skräck ”VILLE DU BLI AVLIVAD ELLER” när han typ ätit en ölburk eller försökt hoppa utför ett stup :))

Men de är mina hundar, de bästa i världen. Och jag älskar dem massor. Jag tycker det är viktigt att lyfta både fina och mindre trevliga egenskaper, för man kan ju inte annat än utgå från den hund man har.

Och som hundinstruktör tycker jag det är extra viktigt – jag vill ha olika typer av hundar för att lära mig. Och för att alla inte har en Gun, och då är det bra om jag vet vilka tricks som funkar för en Frasse-hund om jag ska lära ut, eller hur. Tyckte själv det var svinjobbigt när jag hade mops och typ alla tips vad för schäfer eller bordercollie :)))

Jaja, såhär är mina hundar. Hur är din? Dina? Vill jättegärna läsa reflektioner i kommentarsfältet! Inga dm, jag skojar inte jag blockar dig. Skriv kommentar här! PUUUUUSUSSUSUSUSU