HITTILLS

Jag berättade om Frasse igår. Har skrivit hundra utkast både hit och till instagram men till slut bara sket jag i det och skrev rakt från hjärtat. Jag har känt mig så granskad så länge, som att nån sitter bakom axeln på mig och letar fel. Att inte kunna skriva om att förlora sin familjemedlem på grund av en sådan fånig grej, nej men det håller inte. De som inte fattar mig, eller de som ogillar mig, kan inte få lov att diktera mitt liv eller hur jag är på internet.

Jag vill verkligen tacka alla som kommenterat snällt. Jag kan inte svara alla men jag läser och blir så rörd. Tack, för att ni tror på mig. (Instagram kan också va rätt kinkigt med många kommentarer, nån gång när jag fyllde år och ville tacka alla grattis så blev jag varnad och nästan avstängd. Så jag tar det lite lugnt)

Jag vill också säga tack (typ?) till alla som faktiskt avföljt mig. Det är att ta ansvar för sitt eget flöde och det har jag alltid uppmuntrat. Bra där! Jag har aldrig varit ute efter ett visst antal följare, det är inte det som är min grej.

https://www.instagram.com/p/C0Z2Ur5rryg/

Det har gått ett tag sedan Frasse fick somna in och det är fortfarande tungt. Det är fascinerande ändå, att hur logiskt det än är, hur rätt man än vet att det är… så känns det inte lättare ändå. Det är också många som vittnar om det i både kommentarer och dm. Jag är inte ensam om att ha varit i den sitsen, sammanfattningsvis.

Jag har också fått ett gäng dm från de som varit i min sits, men inte kunnat vara öppna om det. Som behövt hitta på en förklaring annan än sanningen, ibland väldigt långt ifrån sanningen, för att känna att avlivning är okej. I andras ögon, alltså. Och älskade, älskade ni – som jag fattar! Vilken jävla skitsits det är. Alltså jag är verkligen inte bättre för att jag är öppen, tänker jag. Vi alla har våra hundar i främsta rummet. Det utgår jag från. Och jag ska vara ärlig här med: gud vad jag ville ljuga. Ni anar inte hur många alternativa historier jag hittade på i huvudet (som visserligen absolut kunnat hända eftersom Frasse var lite av en tickande bomb med sitt tjuvande). Jag önskade nästan att något ”konkret” skulle hända, där ingen annan utväg fanns. Bara för att då skulle ANDRA fatta. Då skulle det inte helt vara mitt eget beslut, mer ÖDET eller whatever.

Som tur är, så fattar jag sällan mitt eget bästa och är dålig på att skydda mig själv. Jag landade nämligen rätt snabbt i att ändå vara helt transparant. Och igen: menar inte att det är bättre. Det är bara så jag behöver göra för att funka. För att inte sjunka längre ner i det där granskandet och självcensurerandet jag skrev om i början av denna text. Och mitt mål, varenda sekund sen jag började med att snacka hund på internet, har varit att skapa en nice sida av hundvärlden. Där vi inte dömer varandra, där det är okej att må skit ibland, där vi nästan aggressivt förutsätter att alla gör sitt bästa och vill sin hund väl.

Så det blev rätt väg för mig. Det behöver inte vara rätt för någon annan. Jag fattar verkligen om man inte orkar vara helt öppen och jag dömer det verkligen inte. Jag fattar verkligen.

Jag saknar Frasse och det blir inte lättare att förlora en hund bara för man vet att det är rätt. Jag är oerhört tacksam för att jag har en hund till, att jag har mitt barn och min sambo och katterna och vännerna. Jag känner mig också trygg i mitt beslut, hur svårt och hemskt det än var, och jag vet att Frasse hade en toppendag och sen somnade han. En mästare i att vara här och nu, behövde han inte lida. Inte flytta ännu en gång. Inte behöva vara arg och farlig.

Han fick ett och ett halvt bonusår. Jag önskar det hade kunnat vara fler, men ångrar inte att jag hämtade honom när han ändå skulle ha somnat in där förra sommaren. Mitt liv, och hela det här dramat, hade varit enormt mycket lättare om jag inte gett honom chansen såklart. Men jag hade inte fått lära känna honom, inte fått se honom springa lös och komma i form och börja äta igen och ha de där stunderna av lycka. Och han hade inte heller fått dem.

Tack igen, alla som skrivit. Jag kommer kanske inte skriva mer om detta på ett tag, det är lite tungt som ni kanske förstår. Och jag vet att jag egentligen inte behöver säga det men jag gör det ändå: jag kommer lägga upp annat. Kul, bra och tipsigt. Som vanligt. Det betyder inte att jag är konstant glad och har glömt. Det betyder bara att jag gör det där skojiga också. Delvis för att orka med det tråkiga. Plus att det är mitt jobb då, som jag älskar. Och jag vill inte försvinna igen. Jag vill verkligen inte det.

NOVEMBER 2023

En lång och kort månad på samma gång. Det är väl ofta så. Att tiden går fort och långsamt! Nu är den nästan slut och jag snor en lista rakt av från Flora för att sammanfatta. Håll i hatten nu åker vi!

Hur var november?

Hoppfull och orolig

Ledsam och glad

Trött och produktiv

Helt fram och tillbaka, snabba svängningar men helt klart ett steg i rätt riktning vad gäller mitt mående och hur mitt liv *känns*

Månadens jobb

Att börja skriva här igen och att börja filma igen. Det har varit svårare än jag trott. Det kanske låter löjligt men det känns väldigt pinsamt när man klippt och klistrat och skrivit och fixat i timmar, sen publicerar och så… ingenting. Har aldrig haft så få likes och så stora följarförluster som nu. Men jag FATTAR. Jag har varit borta länge. Men ändå ett litet stick i självförtroendet.

På sista bilden: kompostgaller så Gun inte ska hoppa upp i soffan och förstöra sina stygn på magen. Brasa pga istid i Halland just nu. En surdeg som behövde en extra push. Jag har börjat baka igen!!!!!!! (Sen har vi köksbordet som ser ut som 7 svåra år men tänk bort det nu tack)

Jag känner ändå att det börjar vända nu. Det känns som att det här året varit en enda stor prövning och att nu kommer andra tider. Det känns i hela kroppen. Och jag är inspirerad (!!!!!!) för första gången på riktigt länge. Jag hoppas att det ska märkas både här och på instagram.

Månadens mys

Att vintern kom. Jag och barnet åkte och shoppade. Att ha en sexåring är magiskt (och stundtals INTE så magiskt men nu ska vi vara positiva). Vi testade snyggejackor och praktiska jackor, fick nya finskor och praktiska skor (viktigt att ha båda!). Om snyggejackan varit på nästan konstant sedan inköp? Gissa.

Vissa dagar nu i slutet av månaden har det varit riktigt kallt, -12. Okej jag hör er, norrlänningar och nej, det är inte lika kallt som hos er men jag bor i princip på gränsen till Skåne och allt är relativt. -12 är kallt för att vara här. När vi varit ute och lekt har vi behövt värma fötterna försiktigt vid brasan.

Jag gillar att smyga upp på morgonen och fixa eld i kaminen. Det påminner mig om när jag och C inte var sambos, och han fick gå upp typ 4.30 för att kunna köra härifrån direkt jobbet till Göteborg. Då gjorde jag brasa, bröd och kaffe innan han stack. Oj oj oj att vara nykär va.

Månadens störiga

Ärligt talat: alla de dm jag fått från folk som tror att de 1. vet bättre än mig om min egen situation. 2. känner Frasse och älskar honom mer än jag :))) Så självgoda.

Sen att jag är konstant täppt så jag låter som jag gjorde innan jag fick polyperna (?) bortopererade som barn. Extremt irriterande och jag är obefogat och oproportionerligt rädd för att bli beroende av nässpray så använder det mycket sällan. Känns som pest eller kolera.

Månadens extra

Väldigt extra extra att hälsa på min mamma och pappa som bor utomlands sedan några år tillbaka. Sol och värme! Oj oj oj. Kändes som att fylla ett batteri inför vintermånaderna och nästan FÖR lyxigt.

Månadens TV

Sett på Tore som alla andra, men är inte klar än. Mysig mörk fin än så länge! Såg om Parks and Rec för det är min bästa serie. Och the crown men börjar inte den bli lite väl… svulstig? Hittar inte orden men typ all skit skvallerpressen får och sen känns det ändå som att man typ tittar på rent skvaller? Eller så är det bara för att det ligger närmre i tiden och därför känns mer opassande.

Vet ni vad det är imorgon? Jo, 1 december. Och då börjar jag se om Hem till Jul!!!!!! Den norska serien på netflix som jag HOPPAS att ni alla vet!!! Underbar! Längtar.

Månadens film

Gissa om det är romcoms med jultema. Gissa om det inte är en endaste ny film. Gissa om Hugh Grant är med. Gissa om jag bölar oavsett hur platt det är.

Månadens nyupptäckt

Surdegen (ett friskhetstecken). Telefonens kamera (har knappt fotat på ett år. Eller jo men inte i jämförelse med hur mycket jag brukade). Min egen moraliska kompass och ryggrad.

Månadens böcker

Häng City som jag hade valt till bokklubben. Konstig. Gillade att få tillgång till en värld jag annars bara sett i periferin genom att ha två småbröder. Gillade språket. Tyckte den var rolig. Men frustrerande och konstig. Var skitarg när den tog slut.

Nu läser jag Det Tredje Riket av Knausgård, på snabblån från bibblan. Får se om jag hinner klart.

En önskan inför kommande månad

Att folk ska vara snälla. Helst sluta bomba barn och sjukhus. Men ja. Snällhet i stort och smått.

EN VECKA MED KASTRERAD TIK

Så, lite mer än en vecka har gått sedan kastreringen. Dag 1: superkränkt, supertrött, ville inte ens äta (alla som träffat Gun vet att man i princip behöver dekapitera henne för att få bort matintresset så detta säger en del). Tratten hatade hon och alla alternativ ratades med.

Dag 2: precis som vanligt igen. Skällde på katterna, ville hoppa upp i soffan, skitpigg och helt oförstående inför detta tråkiga faktum att koppelpromenader numera är melodin.

Så, mental aktivering har fått vara huvudfokus. Det tar väl udden av energin men gud vad tydligt det är att det bara är ett plåster på världens största köttsår när det kommer till Gun. Hon behöver springa! Hoppa! Rusa! Studsa!

Mental aktivering vi gjort första veckan efter kastreringen:

  • All mat i aktiveringsleksaker. Och snufflemattor. Allt som finns! Vanligtvis får hon mat i gräset som jag kastar ut men nu får hon inte springa och ha sig så nu måste hon äta inomhus. Jag rotade fram alla aktiveringsleksaker. Så maten inte bara inhaleras! Och så får hon använda sin lilla hjärna också. Två flugor på den så kallade smällen.
  • Fri nosning på promenaderna. Alltså hon får stå så länge hon vill och nosa. Tålamodsprövande eller jag menar bra mindfullness för mig 🙂 En regel: inget spänt koppel. Annars tar det den tid det tar bara.
  • Mys och närhet. Okej nej det är inte aktivering lol men nån slags berikning och jag tror extra viktigt nu när hon är svaaaaaag, att hon får extra kärlek? Har inte vetenskap att backa detta men nån annan kanske? Tänker att det är en sån gammal ryggmärgsgrej för många djur att gå undan och gömma sig när de är skadade/har ont och det vill jag kompensera upp. Så Gun känner sig extra med i familjen, typ. Absolut flummigt ja JA sån är jag ibland, det är väl ingen som är förvånad? Men också: har nån som är mer nördig än jag nåt att flika in – please do i kommentarsfältet!

Nästa vecka ska vi börja lägga in en lite längre promenad och lite rehabövningar. Kommer utgå lite vagt från detta schema men eftersom jag har ett liv tvivlar jag på att jag kommer hinna (eller prioritera okej då alla duktiga) göra exakt som de säger. Varje morgon och kväll dedikerat till benlyft kan jag fetglömma när jag samtidigt ska få iväg ett barn till skolan, jag säger det redan nu. Men på dagarna ska vi göra övningar!

Jag filmar allt, såklart. Första delen är här och fler kommer! Puss

ps. Nej hon gjorde inte tillhålsoperation. Ja jag vet att det finns. Vet även att mjuk tratt och body finns.

JULKLAPPAR TILL HUNDEN (OCH HUNDFOLKET) 2023

Den årliga önskelistan! Ska du köpa julklapp till hunden? Eller till någon av dina hundtränings- eller promenadkompisar? Gud hör bön!!!!! Här är mina bästa tips på julklappar!

TILL HUNDEN

Aktivering

Kan man ha för många aktiveringsleksaker? Om jag är smart nu ska jag skriva nej, MEN jag gillar inte prylar så har valt TRE aktiveringsleksaker jag på riktigt tycker är toppen. De enda jag använder faktiskt. Om man inte ska räkna snufflematta (adlink). Men räknas det som leksak? Tvek.

Från vänster:
KONG (adlink) En klassiker! Går att fylla med allt möjligt och är en evig favorit här.
Nina Ottosson Dog Twister (adlink) Guns favorit! Går att göra svår eller ganska lätt. Älskar!
Nina Ottosson Puppy Tornado (adlink) Frasses favorit! Så enkel, knappast ens en utmaning. MEN gör att hunden äter lite långsammare och blir lite mer kul än vanlig tråkig skål. Alla hundar jag haft har faktiskt älskat denna, är ett bra mellanting mellan hjärngympa, slow feeder och bara en lite roligare skål!

Vintertäcken och kläder

Återigen, vi kör topp 3 va?

Från vänster:
Hurrtas varmaste tror jag? (adlink) Guns bästa i alla fall (bildbevis). Hon kan verkligen vägra gå ut när vi är i Norge och det är pisskallt, men får hon på sig täcket blir hon så märkbart mycket nöjdare. Underbart!
Fleecetäcke från Pomppa (adlink) Fantastiskt när hunden måste vänta i bilen när det är kallt ute, eller när det är kallt men inte blött. Använder mer än jag trodde faktiskt. Plus att man kan ha detta och sen regntäcke ovanpå om det skulle börja regna!
Back on Tracks samliga täcken men detta regntäcke är också toppen (adlink) Har fortfarande inte hittat mitt bästa regntäcke men har haft back on track i så sjukt många andra varianter innan så hoppas på detta verkligen. Ett bra regntäcke är verkligen så sjukt värt. Eller inte om man älskar lukten av blöt hund, om du gör det så köp inte regntäcke!!!!!!!

Tugg & godis

Lägg inte under granen om du har en hund som är bra på att leta och/eller ett matvrak. Tips från coachen 🙂

Här köper jag tugg:

RAUH. Ett finskt märke som inte behandlar med massa skit. Bra tugg som håller länge! Här finns de på kampanj nu, 4 för 5 (adlink)
Bengtssons. Smålänskt köttigt tugg. Bra skit! Favoriten här är oxstrupe (adlink) men i princip allt är helfestligt för hundarna. Ett mer smarrigt alternativ till Rauh som (åtminstone för mina hundar) är mer… tugga för tuggandets skull? Det är mer som snacks och detta är mer som fredagsmys? Rimlig jämförelse va. Kampanj på detta med faktiskt, här!

TILL HUNDFOLK

Förslag nr 1:
Underbart tramsig etsy-tröja, custom made wow so cool. Finns ju såklart seriösare också. Funderar på att göra en sån här till min sambo fast med mitt namn och ansikte faktiskt 🙂 HÄR (adlink via metapic)

Förslag nr 2:

Vill du ha ett pris för bästa kompis? Köp ett fint, varmt underställ av bra kvalle. Finns inget bättre. Eller jo men såhär: finns det nåt värre än att frysa på promenaden? Knappast va? Så, ett bra underställ! Här finns massor (adlink). Jag önskar mig seriöst ett nytt kanske varannat år, det är det mest använda plagget jag har kanske? Älskar älskar älskar!!!!!

Förslag nr 3:

Så även om man har på sig underställ och långkallingar kanske man inte vill se ut som ett… troll. Men ändå vara varm? Snälla rara köp en fin mössa, halsduk eller vantar till din vän (eller dig själv he he he)

Jag köpte typ tre mössor från Monki (adlink) förra hösten, räddade både mitt psyke och mitt hår. Välj och vraka!

Okej detta är det jag faktiskt gillar, jag tänker inte skriva 100 som jag inte ens gillar själv. Detta är verkliga rekommendationer, som varje år! Och i år har jag lyckats göra detta inlägget INNAN black friday. Stolt. Har ni fler förslag på julklappar eller teman – eller tänker något över huvud taget om detta – skriv en kommentar! Så bra om vi kan hjälpas åt att hitta på bra julklappar till varandra ju <3

Kul jul gänget!

GUN ÄR KASTRERAD

Vi gjorde det! Ni som hängt med mig på instagram har kanske snappat upp i stories men här kommer hella vändan!

Fakta om Gun: livrädd för människor, skiter ner sig av skräck för veterinär (oavsett hur lite/mycket hon behövt vara där och att hon 0 gånger haft dåliga erfarenheter där. En av hennes favoritpersoner jobbar på djurkliniken liksom! Och hon har aldrig varit skadad eller behövt vård. Tror det är lukterna. Hennes första år i livet tränade vi ganska mycket på det men det har inte hjälpt alls, det är som att det sitter djupare)

Skit samma. Hon är livrädd. Så det är ju inte så kul att tvinga dit henne. Men hon är tik, långt över könsmognad, och ska inte ha valpar av tusen anledningar. Förr eller senare kommer jag behöva kastrera henne för att motverka risk för en del åkommor ändå. Och jag har faktiskt haft denna planen ett bra tag.

Så här skrev jag för något år sen:

”…hennes HORMONER och hur de påverkar hennes rädslor. Och då kommer man ju lite automatiskt in på kastrering. Nu listar vi!

Argument för:

  • Hennes rädslor tog inte ordentlig fart förrän hon började löpa första gången, vilket får mig att tänka att det kanske finns ett samband. Hon var inte en ”chill” valp innan men det var som att spruta bensin på en eld när hon löpte.
  • Jag märker tydligt att hon blir extremt påverkad av sina löp, mer rädd, reaktiv, vaktig och har en större benägenhet att visa aggression
  • Hon ska inte ha några valpar ändå, eftersom hennes mentalitet inte duger till avel
  • Sen det vanliga: risken för tumörer och sånt

Argument mot:

  • Behöver inte alls hjälpa rädslorna, kan faktiskt till och med göra dem värre…
  • Viktuppgång, Gun är redan ett matvrak och det skulle kännas hemskt att ha henne ännu mer fixerad vid det
  • Det är ett stort ingrepp, där man dessutom söver ner hunden, vilket alltid innebär en risk
  • Hon är en generellt frisk hund, förutom den mentala biten då, och det kan tyckas onödigt att utföra ingrepp på en sådan

Nu är hon nästan fyra så hon har gått igenom hela könsmognadprocessen. Löpen har sedan första gången blivit värre och värre för varje gång de kommer. Om det i början såg ut typ såhär: löp 2 veckor, skendräktig efter 2 månader, bra och ”normal” i 4 månader, sen nytt löp. Så har de där 4 månaderna i mitten bara krympt och krympt. Fönstret där hon mår bra och normal blir mindre för varje gång och det är jäkligt tråkigt för alla inblandade, särskilt Gun.”

Och samma saker kvarstår. Förutom att hon är över 5 år nu.

Dagen för kastering

Så kom dagen, tiden var bokad. De var förvarnade på kliniken. I och för sig var jag inte helt övertygad om att de fattade vidden, eftersom receptionisten föreslog att vi skulle komma eftermiddagen innan så Gun ”kunde äta lite godis i väntrummet”. Förlåt men HAHAHAHHAHA oj. Det är skillnad på rädd och rädd. Hade godis i väntrummet hjälpt hade vi inte haft detta problemet. Vi har jobbat på detta sen hon var valp :))) Jaja.

Körde dit, till ett nytt ställe, men så fort Gun insåg att det var en veterinärklinik så kissade hon ner sig och försökte fly. Vi fick sitta i ett eget rum, och hon som skulle göra operationen kom in. Hon blev förvånad över hur rädd Gun var. Jag bara… japp. Jag SA ju det. Gun skrek som om vi försökte döda henne när hon skulle lyssna på hjärta/lungor. Och kissade ner hela mig. Alltså total panik. Sen fick hon lugnande av en annan och vi lyckades faktiskt lugna Gun innan det, så det gick bra. Båda personerna var underbara och förstående och visade verkligen hänsyn och lyssnade på mig! Jätteskönt.

Det tog typ 2 minuter för Gun att bli jättetrött, inte så konstigt när hon haft det så jobbigt. Jag satt kvar i rummet och läste medan de opererade henne och vi kom överens om att hon skulle få ha uppvaket inne hos mig. Så jävla skönt!!! Eller jag blev lättad och kände att de faktiskt tog hänsyn till Gun och hur jobbigt hon hade det. Istället för att bara köra på liksom.

Efter någon timme kom de in med henne. Det var BRUTALT. Jag är ändå ganska tålig med mina hundar, oroar mig inte så mycket och liksom… kanske är lite för chill med vissa grejer. Speciellt Gun har hittills som sagt varit jävligt tålig och aldrig behövt söka vård heller, så i min hjärna är hon lite odödlig liksom. Hon har kass mentalitet, absolut, men den fysiska hälsan är kanon. Att se henne ligga med tungan ut, helt avtuppad… Det var inte kul. Det gjorde ont. Skärrad matte på bild:

Allt gick bra i alla fall och förutom en jääääävligt klumpig kommentar när vi skulle gå, som jag blev väldigt ledsen och irriterad av så gick det ju bra. Jag gillade alla på kliniken utom hon som fällde den kommentaren, det anpassades fint och jag kunde göra det jag bestämt mig för innan: vara positiv, glad, lugn, trevlig och ett bra stöd för Gun.

Så, nu hoppas vi att Gun mår bättre. Slipper de värsta topparna och dalarna av hormoner och kan bli lite jämnare så småningom. Hon är extremt kränkt av tratten och vägrade äta fram tills jag tagit av den första dagen. Men nu har hon vant sig.

Håll tummarna att hon ska må bättre snart!

Om ni vill läsa mer om kastrering ser ni allt jag skrivit om ämnet här – och om du är en person som hellre lyssnar så kan du slå på senaste avsnittet (23) av Hundsnack med Hanna & Lilly!