Sedan NÄR är ”ramar och regler” uteslutet för att man jobbar med positiva metoder? Så himla ofta möts jag av förvåning när folk hör att jag visst det har massa regler för hunden. Det finns en nidbild av positiva/mjuka hundtränare, en myt om att total anarki skulle råda i våra hem…
Jag kan bara uttrycka ur mitt perspektiv, och där går ”trevlig hundsyn” verkligen hand i hand med rutiner. Fatta liksom hur mycket rutiner har gjort för mitt eget liv och välmående? Alltså bara grejen med att gå och lägga mig samma tid varje dag har gjort massor. Att ha en läggningsrutin över huvud taget faktiskt. Samma på morgonen. Jag failar mina rutiner då och då och direkt blir det så himla tydligt att jag behöver dem.
Samma med mitt barn. Där försöker jag också hålla en tydlig struktur och märker väldigt tydligt negativ skillnad när vi frångår den. Regler likadant, om han ena dagen absolut inte får vrida på spisens rattar och nästa dag så får han, så blir det helt knasigt.
Och precis som att jag inte slår en tidning i barnets huvud när han rattar på spisen, så gör jag inte det med hunden. Med barnet kan jag berätta på svenska och visa något annat. Det kan jag ju inte med hunden, även om det vore skönt hehe
Med hunden får jag ha en mer ordlös plan. Det blir för mycket att skriva om i just detta inlägg, men i vilket fall så kan jag ju inte säga med ord till valpen att ”man får inte gå utanför tomten”. Där får jag istället lära henne var tomtgränsen är, förhindra att hon går utanför och belöna när hon gör rätt. Göra en plan för träningen helt enkelt. Funkar kanon!
Varför inte regler?
Varför skulle jag inte ha regler för mig hund?
Det är ju när de där basreglerna fungerar som man faktiskt kan ha kul med annat? Min kompis som jag reste med när jag var yngre sa ofta att ”struktur och planering ger ytrymme för spontanitet”. Tycker det är så himla bra! (Och nej, vi var inte riktigt så präktiga som det låter med det citatet…)
Jag tror det ger trygghet att ha ramar. Det är min upplevelse av alla hundar jag tränat och haft själv. Ramar, regler, rutiner. Då får man utrymme till roliga grejer!
Att man har dem är inte dumt, men HUR man gör dem kan vara. Låt oss återgå till exemplet med tomtgränsen: jag hade kunnat skrika och gorma varje gång Gun stack. Och vara irriterad typ jämt. Hon hade förmodligen inte slutat, för det är ju någonting nice på andra sidan (uppenbarligen, eftersom hon vill dit).
Vad tror ni väger tyngst då? Att fortsätta sticka efter det roliga eller att springa till en gormande surkärring?
Nä, gör en plan istället. Vad du väljer att ha för regler är upp till dig. Välj vilka som är viktigast. Eller för all del – skit i att ha regler. Funkar det för dig och din omgivning så kör hårt! Här är inga pekpinnar, bara en vänlig uppmaning om lite nyans i detta snack.
