DET BÄSTA OCH DET SÄMSTA MED HUNDARNA

Gun

Fakta:
Ålder: blev 4 i oktober

Ras/hundtyp: kooiker – en gammal gårdshundstyp och andvallare från nederländerna. Ska kunna jobba självständigt men följsamt med sin förare i jakten (där de alltså skulle locka in änder i små fållor). Nu för tiden används de mest som aktiva sällskapshundar, rekommenderas dock inte till småbarnsfamiljer på grund av vanligt förekommande reaktivitet, att de är enormt alerta och har ett stort behov av fysisk och mental aktivering. Här är en film jag gjorde om kooikern för några år sedan!

Gun älskar att spåra och springa lös. Att träna och tricksa! Och att kela på soffan. En väldigt mysig hund OM hon får mycket motion, annars outhärdligt pissjobbig.

Bästa

Fysiken. Som sagt behöver hon mycket motion men det är inte det jag menar nu. Jag menar att hon aldrig varit sjuk. Vi har bara behövt gå till veterinären för vaccin, inget annat. Och jag som levt med två sjuka hundar innan, slutar aldrig vara tacksam över att slippa oron och pengaångesten och lidandet som kommer med det.

Att hon är så liten och nätt (8 kilo) är också väldigt skönt. Dels minskar skaderisken (vilket verkligen syns när hon och Frasse på trettio pannor är ute och röjer i skogen) men sen är det också bara väldigt smidig att hon inte tar så mycket plats. Hon kan hänga med överallt och barnen som ofta hänger här kan hålla henne i kopplet och sånt.

Att gå i koppel, hundmöten, att vara lös och att vara ensam hemma är också noll problem. På det sättet är hon väldigt enkel i vardagen.

Sen är hon också väldigt smart. Lite för smart för mig, om jag ska vara ärlig. Men det gör det kul att träna med henne och att jobba på grejer! Vilken hundsport som helst hade passat, tror jag. Tyvärr inte den enda jag egentligen är intresserad av (bruks) eftersom hennes mentalitet är riktigt kass.

Sämsta

Japp, du gissade rätt. Mentaliteten. Gun gjorde ett BPH (film här!) för några år sedan och där framgick exakt vad för hund hon är under all träning och allt jobb jag gjort med henne. Att INTE bli godkänd på BPH (som är ett slags mentaltest för hundar, framför allt de som ska avlas på men som även krävs om man ska hålla på med vissa sporter) är väldigt ovanligt och kräver faktiskt en ganska rejält dålig mentalitet.

Detta tar sig främst uttryck i att hon blir rädd för random grejer. Främst människor. Alltså det är så obehagligt att se hur hon verkligen blir livrädd. Ibland är det bättre – då skäller hon och försöker skrämma bort. Det uppfattas dock som ”ouppfostrat”, lol. Får hon inte ta det i sin takt kan hon hata en människa resten av livet.

I de bästa, och flesta, fallen där hon får ta det i sin takt går det bra och hon blir kompis till slut.

Och det KAN ju vara en fördel att hunden inte är glad i människor, alltså att de är reserverade. Det ska kooikern vara. Men det är stor skillnad på att vara ointresserad eller reserverad och att vara livrädd. Och där har vi Guns absolut sämsta sida. (Sämst är kanske ett trist ordval men jag hoppas ni fattar. Det är sämst för det är plågsamt att se och inte kunna hjälpa så mycket)

Frasse

Fakta:
Ålder: blev 1 år i augusti
Ras/hundtyp: golden/pudelblandning, även kallad goldendoodle. Alltså golden retriever (apporterande fågelhund) och kungspudel (sällskapshund).
Frasse kom till mig i juni efter avlivningshot. Hans tidigare ägare var gamla och han väger nästan 30 kilo med enorm energi så de orkade inte ha honom mer. Djurkliniken ringde och frågade om jag inte kunde ta honom, han var ju fullt frisk och supertrevlig.

Eventuellt unpopular opinion jag känner att jag behöver få med: Jag skriver inte goldendoodle för jag ser inte att han är en sådan (alltså fancy trendig designerras som säljs för 50 papp) riktigt, han har ingen stamtavla och uppfödaren verkar ju inte jätteseriös om den först säljer en hund som kommer bli stor som fan till pensionärer och sen inte tar tillbaka när hunden inte funkar. Det är riktigt oproffsigt och då diskas man som uppfödare tycker jag, då är man inte bättre än köksavel. Plus att så länge jag inte vet att det finns en seriös och långsiktig tanke bakom att korsa Frasses mamma och pappa så är han ”bara” en blandras. Inte för att det är nåt fel med det, jag tycker ofta det är ett bra alternativ (speciellt som omplacering då man ju vet vad man får). Men ja, det verkar inte funnits så mycket tanke bakom. Kanske pengarna? Vem vet.

Bästa

Frasse är väldigt snäll och puckad. Ja, det är en av hans bästa egenskaper. Speciellt i kontrast med Gun som outsmartar mig hela tiden. Det är en FRÖJD att ha en hund som är mer som Ådi från katten Gustaf, bara hänger med och är glad och flamsig. Underbart!

Nu har han bara bott hos oss i några månader men jag upplever att han har en fin grundtrygghet och är en ganska lugn hund, under allt unghundstrams som ju såklart tar över en del. Men det kommer ju gå över och då tror jag att det finns en riktigt mysig och lugn gosehund där under! Ser fram emot att se hur han utvecklas. Älskar Frasse.

Att han inte fäller är också jäkligt skönt. Tyvärr kompenseras det av att han måste borstas och trimmas, svintråkigt. Men eventuellt hellre det än att behöva dammsuga 7890 ggr per dag? Oklart.

Sämsta

Totalt ouppfostrad. Har så många inlärda ovanor att jag inte ens vet var jag ska börja. Han kan inte vara ensam, han skäller för uppmärksamhet, han snor saker och blir dödsarg om man vill ta dem från honom (även om det är för att rädda hans liv…), han drar i kopplet (okej det är ganska bra när han gå med mig nu), skäller mot hundar, är jaktgalen, osv i all oändlighet.

Jag vet inte hur många gånger jag skrikit åt honom i ren skräck ”VILLE DU BLI AVLIVAD ELLER” när han typ ätit en ölburk eller försökt hoppa utför ett stup :))

Men de är mina hundar, de bästa i världen. Och jag älskar dem massor. Jag tycker det är viktigt att lyfta både fina och mindre trevliga egenskaper, för man kan ju inte annat än utgå från den hund man har.

Och som hundinstruktör tycker jag det är extra viktigt – jag vill ha olika typer av hundar för att lära mig. Och för att alla inte har en Gun, och då är det bra om jag vet vilka tricks som funkar för en Frasse-hund om jag ska lära ut, eller hur. Tyckte själv det var svinjobbigt när jag hade mops och typ alla tips vad för schäfer eller bordercollie :)))

Jaja, såhär är mina hundar. Hur är din? Dina? Vill jättegärna läsa reflektioner i kommentarsfältet! Inga dm, jag skojar inte jag blockar dig. Skriv kommentar här! PUUUUUSUSSUSUSUSU

24 svar på ”DET BÄSTA OCH DET SÄMSTA MED HUNDARNA”

  1. Matilda & Vilda skriver: Svara

    Det bästa med min hund: Otroligt snäll, mot allt och alla. Tillåter mig att göra vad som helst, även om det skulle vara obehagligt. Lätt att ha med i nya miljöer och kan slappna av överallt. Vilket underlättar vardagen enormt. En nos som heter duga, så personspår och personsök har hon ett himla fint driv i. Mycket kul! Då jag vill satsa på det som aktivering och förhoppningsvis få henne uppkörd under polisen. En genomgo hund, verkligen.

    De lite sämre egenskaperna enligt mig: Noll will to please och svårmotiverad. Vet inte hur mycket tid och engagemang jag lagt ner på belöningsutveckling. Både med lek, godis och social belöning. Allt är kul en gång men sen är det mjäh. Fruktansvärt svårt med en svårbelönad hund som dessutom saknar will to please. En period gick jag med klövar, blod, tuggben samt diverse färskfoder och annat i fickorna på jackan. Allt för att kunna belöna… Jaktlust. Oh lord. Som vi jobbat på att kunna vara lös. Måste fortfarande ha idiotkoll och checka henne varje dag för att se hur status är på vårt samarbete. Ja, jag köpte en jaktgolden och trodde jag skulle få vissa saker gratis så som food drive, arbetslust och will to please men icke sade nicke 😅 Tyvärr också hängt hos veterinären så pass mycket att en kontantinsats till lägenhet i Uppsala ätits upp… Det är väl det som har varit absolut tråkigast och jobbigast. Att se sin hund må dåligt.

    1. åh, sjuka hundar är det hemskaste jag vet

  2. Min 15 månader gamla Labradoodle liknar din Frasse så otroligt mycket, både utseende och beteende. Han har på pricken alla de sämsta sidorna som du nämner om Frasse förutom att han faktiskt kan vara ensam hemma ☺️ dina inlägg om Frasse är det bästa som finns att läsa på hela internet 👍
    Han är fantastisk men också fantastiskt jobbig, jag hoppas att mycket går över när han slutar vara unghund. Att sno saker och bli dödsarg när han blir av med dem och att han är svår vid hundmöten i kollisionskurs är våra största utmaningar!

    1. ja det låter ju exakt lika haha! vad kul! (och jobbigt haha)

  3. Min mittelspitz är energisk och skällig (spets så att..) men väldigt rolig att arbeta med. Han är lättlärd på gott och ont. Känner att jag skulle behöva vara bättre lärare för att undvika de ovanor som blivit självlärda. Men han är 3 år så än finns det hopp bara jag skärper mig o blir mer seriös och ihållande i träningen. Vet ju att det funkar när man tränar konsekvent. Och jag har bara mig själv att skylla på att det inte blir gjort alltid.

    Min pojkväns två jakthundar (en tysk jaktterrier och en schillerstövare) är a Piece of work. Eller stövaren är helt okej ändå, han är lite småblåst soffpotatis när han fått utlopp o jagat. Annars blir han rättså bångstyrig vilket är förståeligt.

    Terriern däremot. 5 år, fick hem henne för snart 1 år sedan. Största problemet med henne är att hon varje gång man ska ut på promenad skriker som en gris av upphetsning. Inte så charmigt när man bor i bostadsområde, jobbar skift så man går ut väldigt tidigt och väldigt sent ibland. Plus att det väntas komma en människovalp till familjen snart och då kan man också uppskatta mer tystnad inomhus innan promenad tror jag.

    Men dom har sina för o nackdelar alla tre, precis som jag antar att dom tycker om en själv också

    1. gillar sista meningen! ibland är det bra att tänka ur deras perspektiv, hehe

  4. Mina 2 är;

    Kirran: 3 år, 1,6 kg omplacering bott hos mig sedan hon var 10månader.

    + älskar att mysa med i princip alla från bebis till gammelmormor/morfar. Hälsar glatt på helt okända människor på stan hon fattar tycke för. Liten och lätt att bara ta under armen och gå. Älskar att träna trix och är bäst på all typ av hantering (utom kloklippning) av väldigt många olika personer. Ligger i mitt knä genom lååånga jobbmöten.

    – har (och har haft ännu större problem) med hundmöten. Gör ibland utfall mot människor när hon bilr överraskad… vaktar ibland matte och lgh.. Är sämst på att gå i koppel trots träning.

    Dana: 6 år, 3 kg. Omplacering bott hos mig snart 1 år

    + helt enkelt en tokstolle. Stjärna på koppel. Mysig och så omhändertagande. Väldigt kommunikativ med ljud och kroppsspråk. Hänger glatt med på det mesta. Smart och gillar att ”träna”.

    – vaktar matte och Kirran från diverse faror.. hundar, människor osv… (i annat fall ger hon knappt andra hundar en blick, möjligen hittar hon någon speciell som hon visar ett glatt intresse för). tycker män är principiellt opålitliga tills hon bedömt individen som säker. Inte helt bekväm med hantering, duktig på att artigt tala om med ett speciellt läte/morrande att nä detta är obehagligt (så vi kan stoppa).

    1. så fin lista <3 viktigt att se allt fint de gör!

  5. Jag har en miniatyr bullterrier på 8 år.

    Hans bästa sidor är hans omtänksamhet till alla, hans snällhet och smarthet. Det är verkligen kvarterets gullegris som alla först är rädda för pga utseende men sen smälter varje gång de ser han. Han är som ett stort gulligt busigt och gosigt gull som man aldrig vill förlora. Plus hans charmiga envishet såklart och tydlighet av vad han vill. ♥️

    Det sämsta är helt klart hans ljudrädsla han utvecklade efter ett trauma när han var 4 är. Livet blev otroligt mycket omständigare efter det.

    1. åh vad hemskt att se sin gullskojgris bli helt rädd, fy! förstår att det är jättejobbigt <3

  6. Har just nu bara en labrador på deltid! Hade två innan men måste ta bort den äldre i våras. ❤️
    Lyra är snart 7 (?!?!?!), och är som sagt en jaktlabbe.
    Jag älskar att hon är så snabblärd, ivrig, med på precis all aktivitet som presenteras för henne, har en avknapp utan dess like och bryr sig inte om andra hundar! Går även att ha lös typ överallt, för det enda hon kan tjuva iväg på är om hon ser en fotboll. 🙄😂
    Däremot gillar hon inte hantering. Alls. Gillar inte att bli klappad, kliad, gosad, and it breaks my heart! Vi har nyss börjat med frivillig hantering, och jag önskar att jag hade gett mig fan på det tididgare.
    Dessutom är hon en ”larmar först, tänker sen” om det t.ex. knackar på dörren eller något gör henne upprörd (typ när vissa hundar skäller).

    1. heja Lyra! och dig!

  7. Har en malle tik och en labrador/pudel (precis som dig kallar jag inte honom labradoodle) 😁

    Mallen:
    De bästa med henne är hennes arbetslust, viljan att vara tillags, frisk och sund, naturligt lydig, ingen jakt alls i henne. Otroligt mysig. Är med på allt och är så driven. Håller sig aldrig längre bort än 10m och är otroligt lätt att ha lös. Väldigt fin med mina barn och även mina andra djur, otroligt tacksam för det.

    De sämsta är hennes grova seperationsångest, kan inte vara utan mig, alltså inte ens med min sambo som hon har kännt lika länge som mig. Dessutom inte jättelätt att ha med överallt pga hennes höga drifter, mycket vakt. Så det blir lite pusslande minst sagt, samt har lite sociala brister, dock inget som direkt märks i vardagen och nu när hon börjar komma ur de värsta åren (är 2,5) blir de bättre och bättre.

    Blandrasen:
    De bästa är att han är otroligt enkel i vardagen, kräver inte mycket, men är med på allt, ffa fysisk motion, är väldigt avslappnad, orädd, lagom i allt, utom träning. Otroligt sund och frisk.

    De sämsta är hans inställning till arbete. Har lätt till skall när det kommer till träning. Gör de mesta för godis men har samtidigt lätt till stress. Trivs bäst som stallhund, hänga med lös i skogen osv.

    Otroligt olika hundar, men trivs otroligt bra tillsammans.

    1. så fin lista! tack för att du delar med dig <3

  8. Jag har helt olika hundar som natt och dag.jag har världens bästa senior som är så lugn men älskar träning och då är han driven men sen har jag cockern Alvin som jag behöver ha koll på så han inte får för sig att Elton är ett hot. Alvins mentalitet är inte de bästa och han känner sig trängd sjukt lätt. Men han har utvecklats så mycket senaste året.

    1. man lär sig så sjukt mycket på att ha olika typer! man utvecklas ju med dem, tänker jag. och lär sig (vare sig man vill eller inte hehe)

  9. Anna Wallström skriver: Svara

    Hej det är alltid en tröst att läsa om hur din Gun är . Att jag inte är ensam om en ” mångsidig ” hund ! Jag har en drygt fyra årig kelpie tik , som är ” mycket hund för pengarna ” 😊
    Sök o spår är det dom häller gör henne , då glömmer hon (lite ) att det flyger flygplan över skogen t e x . Superduktig är hon . Men .. sen har hon din känslighet o reaktivitet ..
    så tråkigt har jag inte 😊😊
    Alltid härligt o lärorikt att läsa det du skriver , må så fin fint o god jul ❤️🎄🐾

    1. Man är aldrig ensam, även om det känns så. Tack för fin kommentar <3

  10. har en rescue på 2 år! haft henne i ett år. pluggar en hundskötarutbildning nu och inser vilken jääävla tur jag haft med henne. hade liksom inte tipsat någon om att skaffa en rescue som första hund nu hehe. man vet ju inte riktigt vad man får! med trauma, gener, rasegenskaper osv
    MEN men lilla skitunge är fan underbar. bLeSsEd att hon är min å jag hennes!
    det bästa med henne:
    * totalt svingosig – vill helst ha kärlek hela tiden.
    * såå rolig att träna!! glad och VILL arbeta! hon outsmartar mig som tur var inte hehe men vi levlar nog ganska bra
    * ROLIG och tokig, hittar på så mycket knasigt å får mig att skratta
    * nä men hon är ju kanske den sötaste som finns (är uppenbart heeeelt opartisk)

    sämsta:
    * hundmöten är ju inte kul 🙂 blir inte bättre av att bo på landet där man ca aldrig stöter på någon så när man väl gör det blir det kalabalik. jobbar på det….
    * så. mycket. jakt. jag tycker att nosework är ca det tråkigaste som finns men får väl börja spåra då!!! så kanske jakt-egenskapen flyttar upp i listan hehe

    tack för bästa bloggisen, kramiz

    1. åh fin kommentar! fin lista <3

  11. Jag och min man har en shar-pei, Teddy, som är åtta månader. Det är vår tredje shar-pei, älskar rasen. Teddy är dock reaktiv, han skäller väldigt mot gäster och vid möten med människor och andra hundar ute. Oss visar han stor kärlek och vill verkligen göra sitt bästa och vara snäll. Säger jag till honom, att inte jaga katten till exempel, kommer han direkt till mig och slickar min hand och ser mig i ögonen. Gulle!

    1. åh vad fint, gulleTeddy <3

  12. Essie är en snart två år gammal Polski Owczarek Nizinny.
    Det bästa med min hund: hon vågar hänga med på i stort sett allt. Mest är vi i skog och på åkrar, men under trettonhelgen drog vi till My Dog i Göteborg. Hon åkte spårvagn (ok om man fick sitta i knä så man såg bra), hon skötte sig finfint på utställningen men framförallt så hittade hon världens bästa jobb i att ligga på bordet i rasmontern och bli klappad av hundratals människor. Lyfte jag ner henne för rast tog hon två klunkar vatten och ville upp igen. Lät vi nån annan hund ligga där stod hon på två ben och krävde uppmärksamheten ändå. I timmar!
    Hon är otroligt lyhörd för andra hundar och att möta dem på deras nivå. Hon har en supersnabb nos.
    Jag älskar hennes päls, och hon är precis lagom stor, 18-19 kg.

    Det sämsta: staket är ett förslag. Ja, det mesta är ett förslag faktiskt. Det kan ju bli lite krångligt. Hon är lite som ett russ. Hon snor allt ätbart, eller nästan ätbart.
    Och att hon glatt äter människobajs om nån skitit i skogen är ohyggligt äckligt.
    De andra sakerna som är mindre behändiga ligger ju hos mej – som om jag inte märker om en annan hund har helt fel vibbar, då varnar hon med ett skall som låter mer som en rottweiler. Och vill hon ha nåt som luktar gott är hennes skall otroligt gällt. Och hon blir besatt av bollar.

    1. Men duktiga Essie <3 Sån kämpe! Jättefin lista verkligen, tack för att du delade med dig!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.