Passivitetsträning är viktigt, det kan vi ju vara överens om. Men, vad menas med passivitet? Och varför är det så viktigt då? Det ska jag bena ut nu!
Passivitet – vad menas?
När man snackar passivitet inom hundträning så menar man oftast att hunden inte ska göra något alls. Den ska chilla, slappna av. Var som helst. Så till exempel om man ska gå och fika så ska hunden lägga sig och slappa – inte göra något väsen av sig.
En del i detta är såklart återhämtning. Alltså, att hunden mellan träningspass till exempel, ska kunna lägga sig och vila så den orkar mer träning sen.
Men hur tränar man på att hunden ska slappna av överallt då?
Det vanligaste tipset jag tycker mig höra är att man på promenaden, ska sätta sig på en bänk och vänta tills hunden lägger sig ner. När den gjort det ska man börja gå igen. Jag gör inte så.
Varför? Bland annat för att min valp aldrig skulle få för sig att lägga sig och slappa utomhus. Det har tagit lång tid för henne ens att slappna av hemma. Hon har helt enkelt inte det i sig, än. Och jag övar på andra sätt, kommer till det lite längre fram.
För det andra så tänker jag att OM nu Gun skulle bli så trött att hon faktiskt lade sig ner och slappade ute, så skulle jag verkligen inte palla börja gå igen. För då hade hon, med 100% säkerhet, varvat upp igen. Och då tror jag ju att det är bättre att hon får vila. Som sagt – det kommer inte naturligt för henne så om hon skulle göra det skulle hon vara RIKTIGT trött. Då vill jag inte störa.
Här har jag skrivit om miljöträning innan.
Så här tränar vi passivitet
I just situationen som ovan så ger jag hellre valpen ett ben eller något annat att tugga på när vi är ute och ska sitta och vänta på något. Men, framför allt så ser jag till att göra utemiljön lika ”avslappningsbar” som inne. Jag ska förklara!
Okej, så det tog lång tid för Gun att slappna av hemma, särskilt när barnet var hemma. Det är bättre nu. Men nu har hon också blivit äldre och det tycker jag generellt gör det bättre, faktiskt. En viktig grej här är dock att jag nu har ett större hum om när hon faktiskt är trött. Alltså benägen att vila. Och DÅ går vi ut. Bara ut på trappen. Då ökar liksom sannolikheten för att hon ska lägga sig, och då kan jag slänga dit ett ben. Eller bara låta henne vila där istället för i saccosäcken inne i vardagsrummet. Hajar ni? Jag vill att hon ska tycka att det inte är konstigare att slappa ute än inne.
Att mängdträna passivitet med valpen
Jag tänker mycket mängdträning nu. Det tog 1 miljard (okej kanske lite mindre då) vistelser hemma innan hon ville slappa här. Så då får jag väl vara lika mycket utomhus. När vi kommer hem från en sväng i skogen kan jag lika bra sitta ute nu (så länge vädret är ok) och skriva som att sitta inomhus. Kvantitet. För jag tror det är något som många missar. Man slappar och så hemma men ute händer det alltid grejer. Och så blir man förvånad att hunden inte kan slappna av ute. Trots att man aldrig övat…
Det som är en fördel med Gun jämfört med mina tidigare hundar är att hon verkligen tycker att kel är mysigt ÄVEN utomhus. Mina tidigare var intresserade av kel hemma och inne, men inte utomhus alls. Gun kan jag ofta få ner i varv genom att klappa lugnt. Det är jätteskönt! Och ibland är det precis lagom mycket passivitet att göra mellan träningspass, eller på en parkbänk. Och sen gå. Det behöver inte vara svårare än så.
Mängd och mys. Så tänker jag just nu. Hur tänker du kring passivitetsträning? Lämna gärna en kommentar!