Valpjakt

in VALP on Share

Skrev ju om hundköpartankar för ett tag sedan. Och har span på några uppfödare som har kullar med intressanta valpar. Blir en tik denna gång! Johnny är ju extremt hanig och med Bulten var han så spännig och det blev bråk lite för ofta. Som tur är var ju Bulten extremt tålmodig och han lydde Johnny bra, men det är ju ändå inte sjysst mot någon av dem med den stressen. Så, tik. Under löpen får vi separera, jag vet flera som kan tänka sig ha någon av dem så det känns lugnt.

älsklingar, ändå

Den ena kullen jag är intresserad av är tyvärr alla tikar tingade i. Men OM det blir ett återbud så är jag i kö. Annars finns en annan kull som verkar rätt liknande i hur uppfödare beskriver mål med parningen/kombination. Vi får se! Mycket spännande!

Valp blir det i alla fall, förhoppningsvis till hösten. En liten holländare <3 Som jag längtar!

Besked.

in PERSONLIGT on Share

Fy satan vilken känslomässig dag. Oron har gnagt. Men läget är att vi får kämpa på. Veterinären som kollade först var inte så hoppfull, hon sade själv att hon hade övervägt avlivning om det var hennes. Hela käken var infekterad och tänderna föll i princip ur munnen på honom. En specialist skulle kolla efter lunch så oron fortsatte ett tag.

lika många tänder som på en Schäfer ska in där

Vid 13 ringde specialisten och hon var mer positiv  hon oroade sig givetvis över käken men sade att det inte bar så konstigt med tanke på trängseln. Att detta beror på liten trubbig nos. Jag visste ju det och känner mig än hemskare nu. Men hon bokade in oss till onsdag så får kolla då hur vi ska gå vidare. Tills dess är det blötmat och läka som gäller.

Samt att träna på frivillig hantering. Måste lära mig allt det så de här åren med ännu noggrannare tandborstning inte blir kamp utan kul.

Det känns åtminstone lite mer hoppfullt nu.

Köp inte mops! Hej

 

Lilla Johnny

in PERSONLIGT on Share

lämnade in Johnny på Slöinge Djursjukhus i morse. Gör så ont i hjärtat nu. Han var så mammig och osäker, liksom. Inte sig lik. Han som alltid är på och framåt och clowig och kaxig. Fan.

Hoppas mest att de hittar något. För skickas vi hem för att avvakta igen så vet jag inte vad jag gör. Hoppas att de hittar något som är enkelt att lösa. Inte något olösligt.

 

Tungt idag.

Nervositeten

in MOT TÄVLING on Share

Börjar närma sig nu. Den 6 juni ska Johnny och jag tävla. Senast var nästan två år sedan, tror jag. Och då gick det skit. Alltså, jättedåligt. 

Sen har vi knappt tränat. Inte för att jag kände ett så stort misslyckande över resultaten men för att jag verkligen tyckte att Johnny inte ville. Dels var han ju väldigt ung, men sen var vi ju så dåligt tränade. Momenten kunde vi väl hyfsat, men tävling är en helt annan sak än att träna ”läggande under gång” i trädgården. 

Nu har vi tränat helt annorlunda. Fokuserat på detaljer hemma, och tänkt tävling på andra ställen. Ingångar på plan, uthållighet, sociala belöningar, transporter och så vidare. 

Det känns lovande. Men jag är så himla nervös. Tänk om det går skit? Då vågar jag kanske aldrig tävla igen! (Jo, det kommer jag. Är inte så långsint. Men ändå!)

Blir knäpp på mig själv. Vi kan ju! Det vet jag. Gah! 


Bara att fortsätta träna! Och mysa, bada och gå vilse i skogen med min lilla mops-kompis såklart! 

Uppdatering: vi vann!

https://www.instagram.com/p/BU__VuIjrxP/